Godkväll!
Kommer gående på grusiga vårvägar och ser henne över den gröna häcken och hon ser mig och vinkar och ropar och vi kramas och pussas och jag får bära och hon har magen full av köttbullar och lekparksspring i benen och vill hem och sova med lilla mjuka Vaffen en stund och mormor får sig en kram och vi vinkar hej då och mamman snusar korven i nacken och det luktar sand och sol och hon är som en rosa mjuk karamell och mamman säger: - Kan du inte alltid vara två år och en sån här liten godiskorv?
Och korven kramar mamman hårt och säger: - Mmmm….
Och just det stoppar mamman in i den där lådan.
Den där speciella.
I hjärtat.
Kram
5 kommentarer:
Visst vore det underbart att kunna stoppa tiden ibland. Eller att ha möjlighet att resa tillbaka små stunder åtminstone.
Hoppas verkligen att man kan lita på henne. Såg hon helt ärlig ut? Helgkram Bosse
Eller huuur, Hanna!!!
Kraam
Petronella
Bosse!
Om jag ska vara ärlig… Nääää ;)
Kraam
Petronella
Så vackert du skriver! Och du har ju en extra liten låda just här, i bloggen. :)
Skicka en kommentar