Och med ens förstår hon...

Godkväll!

Och med ens så förstår hon. Varför det är som det är. Varför det tar emot. Längst därinne. Det där supersorgliga som är lite diffust. Det dunkla och som skaver. Men blir som den klaraste källan i drömmen. Det där tunga. Därinne.

Men hon förstår nu. Och tårarna rinner. Och hon håller hans hand. Igen. Och hon förstår att det alltid kommer att finnas där. 

Och att det är det som är livet. De där skaven och ledsamma. 

Som vi önskar att vi var utan.

Att vi slapp bära.

Men som också finns där. Hos oss alla.

Och att det är därför vi också kan känna sann glädje.

Och stor tacksamhet.

Och med ens förstår hon.

Kram