Vad hände med vitrinskåpet?

Godmorgon!

Härligt med fredag! Veckorna bara rusar, det går alldeles för fort, fast i och för sig, fredagar kunde vi ha varje dag, eller hur? Ja, ja vet, har man inte veckans andra dagar så skulle man inte uppskatta fredagar heller...

Vitrinskåpet lunkar på så sakteliga... ja, eller bygget i alla fall. Jag hoppas att skåpet står kvar...

Min käre man har ju inte haft en enda dags semester denna sommar, så det är lite svårt att få tid över...

Här får ni i alla fall se vad som har hänt. Nu är det grundmålat och vi kan inte riktigt bestämma oss för vilken färg vi ska ha. Vad tycker ni?

Igår kväll hade vi världens oväder, det regnade hinkar samt åskade och blixtrade så det dånade över nejden. Naturligtvis hade jag typ 20 meter tvätt ute på strecket, så jag lät det hänga för det var ju ingen idé att springa ut att hämta dyngblöt tvätt.

Förmodligen blev det för tungt, för nu ligger all tvätt på backen och hela linan har släppt från lönnen.

Ja, har man inte jobb förut, så skaffar man sig...

Kram

Här anar man det lilla fönstret på vitrinskåpet...

Här ser man sidan, med det söta lilla fönstret.
Förresten vilken underbar kväll vi hade i förrigår...

Här är lite flera bilder på bygget...

och några till...

Här ser man baksidan, om än omålad,
och en Frida som svischar förbi...

Det är nu grundmålat, hela skåpet, men här är det bara inuti än...
Sen ska det in grus i botten och hyllor och ett litet tak ska anläggas.

Petronella ska nog syssla med något annat...

God morgon!

Igår så gick Fanny och jag till Kulturskolan på "öppet hus" för att prova olika instrument.

Hon är väldigt sugen på att börja och tycker att det står mellan fyra olika, piano, gitarr, fiol eller cello. Vi får se om det blir något...

I alla fall, så drog jag mig till minnes när jag var liten och spelade fiol. Enligt hörsägen så skulle det ha låtit fruktansvärt, ungefär som om man plågade en katt eller nåt... Jag var ju inte så där superintresserad heller, drog några 5-minutersdrag, kvällen innan, så det var väl inte så konstigt att det lät därefter.

Hur som helst, en kväll så ringde min fiollärare hem till mina föräldrar och sa:

- Petronella ska nog syssla med något annat...

Men, hallå, schysst då! Vem vet, kanske det inom min då fotbollsälskande kropp, bodde värsta Stradivariusgenibarnet, som liksom bara väntade på att få blomma ut, och spela kanonsvåra fiolkonserter... med supergehör...

Eller kanske inte... fast man vet ju aldrig!

För nu är det ju liksom för alltid för sent att veta... säkert!

När jag berättade denna story för bästa Anna, som jag och Fanny gick förbi på vägen hem, skrattade hon och sa:

 - Man kan inte vara bäst på allt...

Så sant... ödmjuk som jag är.

Kram

Småtjejerna ville så gärna följa med...

men fick snällt vända tillbaka...

- Åh, vi vill också vara stora och prova instrument!

Fanny med världens sötaste ROSA saxofon! Nästan så att jag skulle kunna överväga att spela med denna godisbit!

Fanny var jätteduktig att blåsa tvärflöjt!

Det är inte utan att jag kan se mig själv, värsta Stradivariusgenibarnet... kanske...

Jaha, då är vi värsta linslusarna nu då...

Godmorgon!

Det känns verkligen så skumt att vårt hus är med i dagens Expressen, bilagan "Bygg & Fixa".

Märkligt... det hade man väl aldrig kunnat trott!

10 sidor...

Jaha, då är vi värsta linslusarna nu då...

Kram

Mysigt kalas på prästgården...

God eftermiddag!

Tänk att få bo i en gammal prästgård med putsad fasad och med en enoorm trädgård... Tänk att ha en allè med stora gamla träd, knotiga fruktträd på gräsmattan, grusad gång till huset, flaggstång, syrénhäckar, gamla buskar, pioner, rosor och trädkoja...

Det låter som en dröm, inte sant..

Min bästa bror Samuel och hans vackra fru Kristina, har den stora lyckan att bo i ett sådant drömhus, tillsammans med två små bedårande barn, söta Mikaela och charmiga lilla Alfred!

Varsågoda, här kommer fler fina bilder!

Kram

Fotogenlampor är väl vackra!

Kristina har målat en stjärnkompass i taket, i biblioteket. Väderstrecken är ditmålade samt texten:
Vitae est suscito magna adventure, Livet är ett stort och spännande äventyr.
Visst är den imponerande!

Sööt liten klänning...

Kökssoffa är också så himla mysigt!
Vi har också haft en förut, men har nu tyvärr ingen plats.
Önskar jag hade...

Det bjöds naturligtvis på gott te i vackra koppar...

Den här jättefina ljusstaken har våra barns farmor gjort!
Hon säljer dessa i olika färger och handtaget är ett vridet hjärta.

Värmeljus i söta koppar...

Vacker kandelaber! Såå myysigt!

Visst är det hemtrevligt med bonader!
Här känner man sig alltid välkommen!

Ett jättefint paraply i hallen, och den finaste familjen bredvid...

Ett rosa med prickar, köpt i Köpenhamn hos Lisbeth Dahl.
Har ni sett så fint!

Fin entré med vackra pelare!

- Nej, nu måste vi åka hem!

En sådan här utfart skulle jag också vilja ha...

Med vackra grindar...

Långt därborta kommer tjejerna...

Söta kusinen Mikaela håller paraplyet över Felicia och Filippa, så de inte blir blöta av regnet...

Kalas i prästgården och maskerad...

God förmiddag!

I söndags var ett kalasande hela dagen. Vi var ganska trötta efter lördagens dopbestyr, men det är ju så roligt med kalas! 

Fanny var bjuden på maskerad och när hon hade fått lite smink på sin lilla näsa, ville ju småsyrrorna inte vara sämre...

Men först så åkte vi till min goa, svägerska Kristinas kalas. Hon och min bror Samuel, som för övrigt är världens snällaste, hade som vanligt ordnat en massa smaskens. Vi mumsade hemmagjorda tekakor och en massa gott pålägg och sedan var det såklart den sedvanliga fikabuffén...

Här får ni se lite bilder från deras supermysiga och vackra hem. De har så himla hemtrevligt hemma hos sig, så har man väl kommit dit, så vill man inte åka hem. Jag tog så många bilder, så jag visar er flera i nästa inlägg.

Magarna stod i fyra hörn och vi satt och jäste hemma hos värdparet i flera timmar...

Fanny fick lov att lämna kalaset och åka på maskerad istället, inte fy skam det heller.

Efter allt detta kalasande och frossande utan dess like, så var den helgen slut. 

Den gick i raketfart och det gör det ju alltid, när man har roligt.

Eller hur...

Kram

Filippa får hjälp av Fanny, som mycket koncentrerad målar dit morrhår...

Felicia ville sminka sig själv, till en liten katt.

Kristina fick förra helgens loppisfynd till present...

Klänningen är så fint sydd och köptes på en loppis förra året.
Någon hade fått den uppsydd och använt den på några medeltidsdagar.
Tyget är så fint och det är påsydda små rosor upptill...

Även det fina bandet följde med och skulle bäras runt halsen, men Fanny ville ha en rosett runt magen istället.
Jag tror klänningen och bandet kostade 75 kr...

Sliten fin stol i matsalen...

Vackert stilleben på en hylla i matsalen. Jag tycker tapeten är så himla fin!

Även tapeten i biblioteket är såå fin!
Ja, ni läste rätt... Bibliotek, hur många har det hemma?

Dörrarna ut mot allén...
Allé liksom, vem drömmer inte om det...
Handgjorda tyghjärtan av Kristina!

Såå mysig, fin gammal soffa och vackra målade rutor på trägolvet...

Åh, sänghimmel....
Kristina är så himla duktig och pysslig och jätteduktig att sy!

Vid deras bröllop, midsommarafton 2011, så hade Kristina sytt massor med tyghjärtan och satt upp överallt vid middagen. Ser ni att det är broderat "Bröllop", på det översta hjärtat?

Hur gulligt är inte det här skåpet?
Åh, vill bara ta hem!

Floras dopdag, del 2

Goddag!

Någon däruppe måste ha i alla fall ha tänkt på oss, denna strålande lördag, eftersom vi fick ett sådant vackert väder! Allt blir ju lite roligare och lättare om det är fint väder, framför allt för barnen som kunde springa ut och in som de ville.

Flora fick så många, fina presenter! Det var så himla trevligt och mysigt och man ville inte att dagen skulle ta slut... 

När gästerna, förhoppningsvis mätta och belåtna, begav sig hemåt så började operation städning och diskning. Vi var 66 personer på dopkalaset, så det var lite att göra... Min mamma och svärmor var så otroligt duktiga och slet och kämpade med all disk! Tusen tack till er!

När vi var hemma på förmiddagen och lockade typ fem km hår, så dukade de så fint i stora logen. De ställde fram kärlekspelargoner, röd solhatt, rosenvialer och ruta i vaser på borden. Även rosa ljus och rosa servetter med vita små prickar på. Däremellan lade de geléhallon och geléhjärtan. Sedan så ställde de fram allt fikabröd och lade ihop tårtorna. En stjärna i himlen till er!

När dopkalaset var över och medan änglarna diskade, så städade vi golven och ställde borden i ordning. Efter ett tag så blev vi vrålhungriga och beställde pizza, så fick vi lite mera ork. Det var liksom ingen som var direkt sugen på fika igen och t o m ett supersockermonster som jag, kände att det var stopp...

Apropå det... Dagen innan dopet, så kom Frida hem från skolan och när hon fick syn på mig, så utbrast hon: -Men snälla mamma, hur ser du uuut egentligen?

Ja, det var nog ingen vacker syn direkt. Håret stod på ända, svetten rann och framför mig låg åtta vita ihopskrynklade klänningar, i en enda stor hög, huller om bladder. Trots korsetter och ihopdragningar av alla de slag, så glipade varenda klänningstrasa tio cm vid dragkedjan. 

- Men vadå, jag har ju bara tio kg kvar att gå ner.... okej då... 15... någonting... 

- Herreguuud, vad jag är TJOOOOOCK!

I samma andetag fick jag syn på en skål med choklad, som vi skulle ha på dopet, goda cocostoppar med vit choklad. Ålade snabbt som en vessla ur den påsprayade klänningen och rusade fram till skålen och proppade munnen full...

Hmm, måste ta tag i det där någon dag. Fast en annan dag.

Förresten, när jag satt på sängkanten och deppade, så fick jag syn på en annan klänning i garderoben, som stack fram lite. Där låg den, grå, bortglömd och aldrig provad, så det löste sig... Det brukar göra det.

Jag önskar så att jag var "Fröken planering" och att klänningarna hade hängt nystrykna på långa rader, minst en vecka i förväg, men det är såå svåårt att hinna med allt med en hel hög med ungar... På kvällen innan, fick barnen plocka fram sina allra finaste kläder, som de tyckte, och lägga fram. Det viktigaste var att de kände sig fina!

Vid dopet läste min älskade mormor den vackraste dikten jag vet. Den har hon läst varje gång våra flickor har döpts och hon läser den så fint och det var så svårt att hålla tårarna tillbaka...

Tack mormor!

LYCKANS MINUT av Erik Lindorm

Är det sant att jag håller ett barn på min arm

och ser mig själv i dess blick

och fjärdarna gnistra och jorden är varm

och himmelen utan en prick

Vad är det för tid? Vad är det för år?

Vem är jag? Vad bär jag för namn?

Du skrattande knyte med solblekt hår

hur fick jag dig i min famn?

Jag lever, jag lever. På jordan jag står

men var har jag varit förut?

Jag väntade visst millioner år

på denna enda minut

Flora, vi älskar dig så mycket! Gränslöst.


Kram

Liten Flora, som försöker hålla sig vaken, strax innan dopet...

Mysa med bästa Fideli!

Såå fiina!

Dekoration i taket, gjort av Frida och Fanny. Bokstäver uppsatta med klädnypor!

Sedan var det äntligen dags...

Många av marängtårtsbottnarna gick sönder, men det gick bra ändå...
Det gula är lemon curd och det röda är mixade jordgubbar.
Man fick helt enkelt göra sin egen tårta...

En avslocknad liten Flora i storasysters trygga famn...

Felicia och kusinen Matilda står först i kön...

Flora fick lite nya krafter, framåt kvällningen, och ville umgås lite med Frida och se sig om i omgivningarna!

Det var ett trevligt ställe det här, tänkte hon säkert...

och en skojig fotograf!

Fina Filippa, Fanny och Felicia var riktigt trötta, efter heela låånga dagen...