Lågt blodtryck och irrationella tankar...

Godkväll!

Om man är så dödstrött så man somnar i soffan med en liten Floriskorv på bröstet och vaknar upp mitt i natten och pappan har somnat på soffan bredvid och om mamman då har ett sladdrigt blått fleeceunderställ och stickade varma sockor på sig och ett tjockt täcke och dessutom en varm liten korv på kroppen så kokar nästan mamman och ryker och är supervarm och pappan tar korven och mamman studsar ut i köket för att göra välling men allt snurrar och blir som en tvättmaskin och en rostig tjutande virvelvindskarusell och svetten forsar och hon sätter sig ner men golvet gungar och hon ropar svagt på pappan som kommer och leder mamman som plötsligt stirrar ner i golvspringorna i vardagsrummet och har tydligen svimmat av och sätter sig och är så yr och kan inte röra sig eller lyfta armarna och allt virvlar runt och mamman undrar vad det är som händer och tänker att det kanske är slut nu.

Tänker att det här kanske är de sista minuterna av livet. Kallsvettig hinner hon ändå tänka på vad förargligt det är att hon sitter där i ett sladdrigt underställ utan BH och liksom häng och släng och ingen ordning och håret på ända och gammalt smink under ögonen. Vit som ett lakan och som det vitaste spöke sitter hon där och tänker att det vore försmädligt att se ut så där nu om pappan måste ringa efter ambulans.

Och alla skor som ligger huller om buller på glasverandan.

Som ambulanspersonalen troligtvis och med all sannolikhet kommer att snubbla på.

Om man bara orkade snygga till sig lite så man såg lite anständig ut och hann röja lite bland alla skorna.

Så tänker mamman. Där hon sitter. Yr och paralyserad.
Med svetten rinnandes i pannan.

Och tror att det är de sista minuterna i hennes liv.

Kram