När man är en liten Flisa och fyller 8 år...

Godkväll!

Fotograf: Liv Rickardsdotter

Med den där LottapåBråkmakargatanflickungen så är det liksom inte så mycket lagom. Inte mellanmjölk. Inte mediokert. Lugnt och harmoniskt. Inte måttligt. Knappast slätstruket. Det är så mycket av allt. Antingen eller. Hit eller dit. Här eller där. Men aldrig tråkigt. Aldrig enformigt. Händelsefattigt. Monotont. Enahanda. Det är berg och dalar och himlar och djup och superduperglad och sorglösa skratt och pussar och maratonkramar eller kanonarg och stamp i golvet och smäll i dörrar. Det är upp eller ner. På eller av. Det är tvära girar och kast och pendlingar och rotationer och omslag. Livet liksom.

Men den där älvlika är också så fantastisk rolig och påhittaraktig och kolossalt underhållande och festlig och har en underbar humor och är snabb och rapp däruppe och klår både prinsesspappan och prinsesspappan med hästlängder och lätt som en plätt när det gäller diskussioner och funderingar om livet eller ditten och datten eller om rätt eller fel. Hennes skratt är så smittsamt och högt och hon kan miljoners låttexter rakt av och utan problem och sjunger jämt och ständigt och kan göra hundrafyrtiosju flätor på sig själv i en handvändning om hon får lust eller de mest avancerade frisyrerna man kan tänka sig. Helt själv. Och det är liksom ordning och reda och pengar på fredag. Med den där flickungen. Och liten Flisa började spelade fiol redan som fyraåring. Bara för att hon ville. För vad är väl liksom problemet. När man är en liten Flisa. Och man fått för sig något. 

Idag fyller hon 8 år. Den där Fislisan.

Hon som älskar att kramas och som är oss så in i nordens kär.

Grattis Felicia!

Kram

Ordningsam...

Omtänksam...

Givmild...

Och glad...