Om en stuga där historien är glömd sedan länge...

Godkväll!

Förra veckan tog vi ett stort beslut. Efter mycket vånda. Och det där klurandet och funderandet har nu fått ett slut. Vi har kommit till vägs ände. Men det är inte det där när man vill klappa händerna och slå sig för bröstet och man är tjoande lycklig och glad. Utan mer ett konstaterande. En lättnad på ett vis. Eftersom det är så infernaliskt jobbigt att ta stora beslut. Och dystert på ett annat.

Här är hela texten om en stuga där historien är glömd sedan länge. 

Kram på er!

Sockenstugans öde, del 2

Man undrar nu hur de tänkte då.  Men på 30-talet var inte 1800-talet så långt bort och man ville ha nytt, fräscht och modernt och bort med det gamla och slitna och in med det nya. Och när arkitekten Magnus Dahlander från Säter ritade den nya ståtliga Sockenstugan, som invigdes med pompa och ståt söndagen den 8 okt 1939, så var det liksom i den tidens anda. Tanken var också att återerövra det storslagna och förnäma. Man var stolt över sin Sockenstuga och därför förtjänade den också därefter och planer fanns också att stugan skulle få en värdig ram med vackra planteringar och fina gräsmattor runt omkring.

Dahlander ville också göra bilden av exteriören fullkomlig och valde därför blyfönster och en stor och ståtlig entré på framsidan, samt en farstukvist på norrgaveln och en vindflöjel med en grann förgylld tupp på skorstenen. Som pricken över i.

Det är tydligt att arkitektens intention och strävan var att Sockenstugan skulle återfå sin forna glans och ville med den nya ombyggnaden återskapa en känsla av 1600-tal. Det var nog därför som valet föll på blyfönster och pardörrar i fiskbenspanel, som var en vanlig dörrmodell under 1600- och 1700-talet.

I dagens tänkande så tycker man att det var synd att de förstörde Sockenstugan och rev ut precis allt som var gammalt och ersatte det med nytt, dock i en gammal stil. I dagens tänkande är inte stugan knappt mer än 75 år gammal. Byggnadshistoriskt sett. Eftersom allt i princip är från 1939, förutom det som ytterligare renoverades bort vid renoveringen 1979.

Men man måste återigen komma ihåg att man inte tänkte på det viset då. Som man gör nu. Tankesättet var ett helt annat. Ande- och känslomässigt så var Sockenstugan ca 300 år gammal. Trots ett otal om- och tillbyggnader. Man ville, genom den omfattande renoveringen 1939 och flytten på 25 m norrut, att stugan skulle stå minst i 300 år till och det fanns en oerhörd stolthet över Sockenstugan. Och att den nu var ändamålsenlig. Syftet och intentionen var innerlig.

Efter invigningen av Sockenstugan, med högtidlig högmässopredikan av kyrkoherde Forsell, samlades kommun- och kyrkofullmäktige samt ett antal höjdare inom Fagerstakoncernen, till kyrkkaffe i prästgården. Forsell redogjorde för restaureringsarbetet och för stugans historia. Han berättade att man egentligen inte visste exakt hur gammal Sockenstugan var, då det fanns sparsamt med protokoll och handlingar från 1600-talet. Dock vet man med säkerhet att den fanns år 1668 och att man gjorde den första renoveringen redan 1670.  År 1710 gjordes den första ombyggnationen och därefter omtalats ett otal reparationer och förbättringar. Periodvis stod också stugan oanvänd som sammanträdeslokal, men när församlingen blev eget pastorat, år 1811, så blev Sockenstugan återigen en samlingsplats för nämnder och råd.

Kyrkoherde Forsell talade om att Sockenstugan tidvis hade använts som undervisningsplats åt läsbarn och även att den högre folkskolan hade använt lokalen under en viss tid. Och att nästan exakt ett år tidigare, den 9 okt 1938, så hade kommunfullmäktige beviljat anslaget på 30 000 kr för det omfattande ombyggnads- och restaureringsarbetet. Ytterligare 4 850 kr anvisades till ett arkivrum i källarvåningen och anslaget hade överskridits med 481 kr, men eftersom kyrkan troligtvis skulle betala vissa kostnader så skulle ett överskott uppstå på omkring 7 kr. I och med detta så skulle planteringar utanför Sockenstugan få anstå till året därefter. Forsell yttrade även: ”De må för oss framstå som en heder att bevara de gamla minnen vi ha. Som arvet från fädren vi vårda skall framtiden vörda vårt verk”. Detta med anledning av att arbetet med stugan hade föregåtts med invändningar av dem som hellre velat se en helt ny Sockenstuga.

Därefter överlämnade den stolta kyrkoherden Forsell symbolisk den restaurerade sockenstugan till kommunal- och kyrkofullmäktiges ordförande, riksdagsman David Norman, som mottog ordförandeklubban, som var skänkt av Västanfors snickerifabrik.  Norman tog till orda och framhöll hur materiell och andlig kultur grep in i varandra och för det allmännas bästa i en socken måste samhörighetens band mellan den borgerliga och kyrkliga kommunen vara starka. Talaren uttryckte sin glädje över att handläggningen av kyrkliga och kommunala ärenden nu kunde ske under samma tak och att stugan skulle bli en hemvist för de båda beslutande organen. Han uttryckte även sitt erkännande till byggnadsmästare Gustav Segerström i Norberg, som hade utfört det gedigna arbetet samt hans förhoppning om ”att ansvar och omtanke i förening med skicklighet och god medborgaranda måtte få bli bofasta i den nya Sockenstugan”.

Den 9 okt 1938 klubbades alltså förslaget ang. att bygga om den gamla Sockenstugan och medel därtill. Dock hade det varit på tal om att istället bygga ett nytt och storslaget kommunalhus för den avskräckande summan av 400 000 kr. Man beslöt att se tiden an och bildade en kommunalhusfond. Kommunfullmäktige hade tidigare beslutat om att försöka förvärva tomten mitt emot prästgården, där den gamla Sockenstugan låg, vilket föranledde inspektor Nordin i Fagersta att påpeka att kommunen vid detta markköp även skulle bli ägare av Sockenstugan och därmed också få överta ansvaret för den gamla traditionsrika byggnadens öde. Nordin ansåg det naturligt att man försökte bibehålla Sockenstugan till glädje för kommande generationer.

Man var överens om att Sockenstugan var värd ett bättre öde än att långsamt förfalla eller rivas för en nybyggnad. När arkitekt Magnus Dahlander gjorde ett besök i Västanfors för att ta stugan i ett närmare betraktade, fann han att den var i exakt samma stil och storlek som Säters hembygdsgård och han såg förslaget att renovera stugan var det mest idealiska och herr Dahlander fick då uppdraget. Eftersom vägen till Fagersta också passerade alldeles intill stugan och skulle både breddas och rätas någon gång i framtiden, beslutade man också att flytta huset på samma gång.

Trots att byggnaden inte alltid använts som Sockenstuga så är den dock intimt förknippad med socknens historia. ”Många dugande och kraftfulla män har varit med och skrivit Västanfors sockens historia och har där gjort sina röster hörda”. I mitten av 1800-talet användes Sockenstugan som bostadshus och i slutet av århundrandet som drängkammare.

NUTID

I maj månad fick vi tillåtelse att riva lite av ytskiktet på insidan av Sockenstugan, för att kunna bilda oss en uppfattning av stugans skick. Direkt blev vi misstänksamma när vi såg timrets kondition och blev varse att stugan i själva verket var sammansatt av timmer från ett flertal hus, vilket i och för sig var brukligt på den tiden. Att man helt enkelt återanvände timmer från gamla hus och byggde nya hus. Dock så förstod vi direkt att timret i Sockenstugan inte var från 1600-talet. Möjligtvis någon stock här och där. På vissa stockar finns gammal limfärg kvar och dessa är stänkmålade med målad bård och skulle mycket väl kunna härstamma från den ursprungliga stugan. Resten av timret är i olika skick och från olika tidsåldrar. Vissa timmerstockar är lerklinade och andra är rödmålade eller helt rena. Knutarna är endast hoplagda, då inte knutarna passar ihop, eftersom de kommer från olika hus. På vissa ställen kan man stoppa in hela armen och ända ut till ytterpanelen. Både klipp- och trådspik har använts och det finns även mycket återanvänd pärlspontspanel på väggarna, som kan härstamma från de andra ekonomibyggnaderna som revs på prästgården 1939. Eller från den gamla Sockenstugan, innan den flyttades.

1939 så gjorde man den nya grunden av betong och man rev bärande innerväggar för att få till den stora överläggningssalen. En stolpe under en av takstolarna togs bort och ersattes med två bärlinor, ca 10 m långa järnbalkar. Även övervåningen revs och fönsteröppningarna breddades och gjordes samtidigt lägre och de båda fönstren på gavlarna byttes ut mot lunettfönster, halvcirkelformiga fönster. De gamla golven ersattes med dubbla golv och överst lades kvistren furu i stavmönster. Man tog även bort vindsgolvet i salen och brädade in bjälklag och taklag för att få ett högt takvalv och väggarna kläddes med porös masonit. Man gjorde symmetriska indelningar på väggarna med listverk och dekorerade takpanelen konstnärligt. Man försåg även salen med en gigantisk och pompös öppen spis och man drog in elektriskt uppvärmningssystem. Ytterdörrarna breddades och nya pardörrar sattes in med rombhyvlad panel. Inspektor Nordin var också mycket noga med att det var av stort kulturhistoriskt värde att det skulle finnas ett bildgalleri av de personer som särskilt gjort sig bemärkta inom det kyrkliga och kommunala livet i Västanfors.

Denna enormt stora ombyggnad av Sockenstugan, som i princip innebar att man blåste ut hela huset på allt det gamla och gjorde allt helt nytt, gör ju också att det är ett enda lappverk av timmerstommen, eftersom man har ändrat och flyttat. Man har lagat och lappat och på vissa ställen saknas timmer helt och man har ersatt med plank. Att det också saknas knutar som håller ihop huset, samt att hela den bärande takkonstruktionen har ändrats gör att hela hållbarheten är en smula instabil om man ska plocka ner huset. Det försvårar åtminstone.

På utsidan håller bultade naror ihop väggarna för att de inte ska ge vika. Det innebär att arbetet med att flytta stugans timmerstomme är dels mycket svårt, men även tidsödande. Allt går, men med det så följer också fördyrade kostnader eftersom det tar längre tid. Vi har tagit mycket erfarna timmermän till stugan för att få deras åsikt. Dels fick vi våra misstankar bekräftade. Sockenstugan är inte byggd, som den ser ut nu, på 1600-talet. Dock härstammar troligtvis några stockar från originalstugan. En flytt blir komplicerad, men skulle vara möjlig. Ett förslag, för att underlätta, skulle vara att minska några meter på längden för att få bort de värsta trasiga och lappade bitarna. Men då är man också tvungen att bygga tillbaka de bärande väggarna i salen för att återfå stommens hållfasthet, om man inte vill ha järnbalkarna kvar. För att vara helt säker på om projektet skulle vara möjligt och genomförbart, så skulle hela husets ytterbeklädnad behövas rivas bort, så man ser skicket på hela timmerstommen.

Det har varit ett litet detektivarbete att få fram fakta om Sockenstugan och kommunen saknar i princip handlingar då Byggnadslagen började gälla först 1947. En liten tapetbit, stor som enkrona, som satt på en timmerstock, lyckades vi spåra som tapeten ”Erken” från Värmland, som tillverkades för första gången omkring år 1850. Troligtvis återanvände man timmerväggarna på övervåningen och satte igen de gamla fönstren på nedervåningen. Så tapeten kanske satt i en gammal drängkammare på den forna övervåningen. I Fagersta-Postens källare letade vi igenom alla gamla tidningar från 1938 – 1940 och fann slutligen alla de fakta som vi så gärna ville få bekräftade. Hur tänkte de? Vad gjorde de? På några timmerstockar finns fragment av gamla tidningar och små oläsliga bitar av födelseannonser och en halvt avriven artikel om Dawesplanen, vilket handlar om Tysklands oförmåga att betala krigsskadeståndet efter första världskriget till Frankrike och Storbritannien och för att avhjälpa detta så accepterades den s k Dawesplanen och skadeståndssumman reducerades. Det har också varit mycket intressant att ta reda på mer om Sockenstugan och spännande att finna NK:s inköpsliggare på nätet ang. möbler som beställdes till stugan 1939. På vinden fann vi gamla kommunpapper från sent 30-tal och fram till mitten av 40-talet. Vi fyllde tio proppfulla papperskassar och körde upp till kommunens arkiv. Med damm och över 70-årigt gammal spindelväv.

Vi har också hela tiden haft kontakt med både kommunen, kyrkan och hembygdsgården. Extra viktigt har vi tyckt att den sistnämnda varit med på tåget, eftersom vi hela tiden har tyckt att stugan skulle passa och komma till sin rätt där. Och vi har haft kontakt och träffats och gått igenom tankar och funderingar. Vi har också haft kontakt med byggnadsantikvarien från Västmanlands Läns Museum, som i mars månad gjorde en historisk beskrivning av Sockenstugan. Hon bjöds in igen, när vi hade blottat en del av timmerstommen och även hon bekräftade ovanstående. Att Sockenstugan, som den står nu, inte är från 1600-talet.

Men det spelar ingen roll. Man känner ändå historiens vingslag i detta hus. En respekt och ödmjukhet. Oavsett skick och ålder. Stugan har också ett starkt samhällshistoriskt värde och inte minst ett stort miljöskapande värde i kyrkomiljön. Vet inte om det är viktigt eller oviktigt att huset inte är så gammalt som man har trott. Men på ett sätt så tronar Sockenstugan nu som ett monument över 1600-talet, vilket inte riktigt stämmer, om man nu ska vara korrekt. Ibland är historien kort och man glömmer. Dock så tronar Sockenstugan, med all rätt och om än nu lite skamfilad, som en symbol över vår historia. Oavsett. Det kommer man inte ifrån. Det fanns dock en stark och gedigen önskan hos de styrande på 1930-talet att den kommunala gamla högborgen åter skulle bli en byggnad som sockenborna skulle tycka vara fin och ståtlig och som de skulle känna sig stolta över att äga. Och det är med stor sorg i hjärtat att komma fram till, efter ett noggrant övervägande, att vi inte har råd att flytta den. Och att vi verkligen har försökt att vrida och vända på alla möjligheter. Förnuftet har brottats med det oförnuftiga. Hjärtat med magen. Men två brinnande byggnadsvårdshjärtan måste också inse, till slut, att det hade varit vida över vårt förstånd. Tyvärr. Den här gången. Kulturarv eller inte.

Sorgligt nog.

Och vemodigt.

Inte minst.

Vänliga hälsningar

Petronella och Niklas Hjertqvist

Fagersta 2014-06-25

Vidöppna dammluckor och efterlängtade Florpankramar...

Godkväll!

Det var som att slå igen en dammlucka i fredags när tre flickor for till landet och kom hem först nu ikväll. Märkligt och egendomligt tyst. Bara spår överallt och här och där. Ett skoberg här. Gigantiska klädhögar där. Eiffelhöga boktravar som balanserade tjusigt mot taket. Gosedjur högt och lågt.

 Men nu är det tjo och tjim och skratt och flabb och fniss igen i Bellevuehuset. Och efterlängtade Florpankramar. Och chips som sprutar när man har så roligt att man nästan kissar på sig.

Och den där dammluckan står på vid gavel igen.

Det vill jag lova.

Kram

Jobbansökan...

Godkväll!

Det liksom drar åt alla håll. Gror och pyr. Lämnar ingen ro. Känner i hela kroppen att det är dags. I magen. I hjärtat. Överallt. Kanske är det för att jag varit hemma så länge nu. Kanske för länge. Kanske. Jagat Floriskorvar. Börjat skriva. Haft tid att tänka. På allt. Viktigt och oviktigt. Men har haft tid. Obegränsat.

Har en längtan efter något nytt. 

Någon som vill anställa?

Någon?

Kram

Bland dammigt spindelväv och historiens vingslag...

Godkväll!

Saker och ting har liksom blivit lite försummade ett tag. Som sådant där vardagligt och nödvändigt. Och det har varit många, många timmars tänkande och funderande. Tillsammans och var för sig. Klurande och letande. Som jag sagt förut. Bland dammigt spindelväv och historiens vingslag. Det förnuftiga har brottats med det oförnuftiga. 

Hjärtat med magen.

Och nu har vi bestämt oss.

Till slut.

Kram

Plyschmjukt skratt som är som medicin och plåster...

Godkväll!

Mamman och pappan och alla systrarna på F är liksom så förtjusta i sin lilla midsommarkorv i sjömansklänning med randiga ränder och får alltid och utan undantag stora doser abstinens och värsta begäret och långtan när de är utan sin lilla Florpa en liten stund och för ett ögonblick och de längtar efter henne som alltid kommer och kastar sig i famnen och säger : 

- Häääääeej!

Som skrattar så hon kiknar och har de gladaste ögon och har det där lenande och plyschmjuka skrattet som bubblar som kolsyra och är som medicin och plåster och en massa bandage och som smittar av sig och allt vasst och trubbigt blir mjukt och vågigt.

Dämpat och luddigt.

Och mamman vet inte hur hon snart ska klara sig.

Snart när det är dags.

Kram

Hopp!

Musik som ingen vet var den kommer ifrån...

Godkväll!

Är så glad och så stolt över den här flickungen som skriver musik som ingen vet var den kommer ifrån.

Som drömde om en alpin karriär, men blev sjuk och köpte en gitarr istället.

Vi är så stolta över dig!

Fideli Hjertqvist - Keep On Lovin´ You

Kram

Så var den efterlängtade midsommaraftonen här...

Godkväll!

Filippa i Rättviksdräkten, som minst är 70 år gammal...

Plötsligen och utan förvarning så var då den efterlängtade midsommaraftonen här. Den som man hela tiden vill ha framför sig helst och inte efter sig. För länge, länge sedan när mamman var en liten flicka med brunbrända ben med skrubbiga knän och hade det ljusaste håret, så hade hon på sig Rättviksdräkten som Filippa bar igår. Och före det hade Filippas mormor den, när hon var liten med brunbrända ben med skrubbiga knän. Som i sin tur fått den av Lill-Ulla, mormors fasters flicka, som dansade folkdans som barn. Och såklart måste sådana klenoder ut och luftas när det vankas midsommarafton och ringdans och fiolspel och blommor och vackra kransar.

Och det blev dans kring midsommarstången och sockervadd och rida på söta hästar. Och det blev färskpotatis och sill och köttbullar och massor, massor av annat gott. Och det blev en jättefin midsommaraftonskväll hos barnens farmor. Och vi blev bjudna på midsommarcirkus i senkvällen och vi brottades med knotten tills vi fick fly in hals över huvud.

Väl hemma låg mamman och tittade ut i den ljusa midsommarnatten och kände lite panik och midsommarångest. Och kände den där känslan och viljan att stoppa tiden. 

Bara lite. En liten stund. Igen.

 Sedan somnade hon till "Love Actually".

Bums och tvärt.

Och flickorna sov sedan länge. Med skrynkliga och platta blommor under kudden.

Sju olika sorter.

För att vara exakt.

Kram

Fina Fanny i gammelmormors Sverigedräkt och fiolväskan på ryggen...

Fanny fick vara med och spela "Äppelbo gånglåt", med Spelmanslaget på Hembygdsgården….

En Frida i stunden...

Fanny till häst...

Jaga, jaga, jaga liten Floriskorv...

Hon som luktar vanilj och hallon och aldrig ska vi sluta dansa...

Godkväll!

Hon känns lite tyngre nu och hon ligger tung och avslappnad på min axel och benen är långa och armarna är runt min hals. Och jag borrar in min näsa i det ljusa rufset som alltid luktar vanilj och hallon. Och vi dansar tills hennes ögonlock knappt orkar längre och vi slänger ett öga på sängen, men hon skakar sakta på huvudet och vill inte sluta. Och vi dansar runt försiktigt och ibland står vi stilla och bara gungar. Sakta. Vi tittar i guldspegeln som vi alltid har gjort. Och den minns att vi har dansat sedan hon med det ljusa rufset såg dagens ljus och mamman bar henne som den sköraste vas och den lilla var lätt som den lättaste fjäder. Och mamman borrade in sin näsa och snusade på det mörka håret. Och hon luktade vanilj och hallon.

Hon känns lite tyngre nu.

Men vi vill inte sluta.

Nej.

Aldrig.

Någonsin.

Enrique Iglesias- Hero

Kram

Med stjärnorna och fullmånen som sällskap…

Godkväll!

Fina systrar...

Grattis Fideli!

 Har man haft två veckor med flytt och fejande och fixande och planerande och trixande och grejande och ett kalasande och sjuttiofem avslutningar och natt efter natt med för lite sömn och matlagning till ett helt kompani med stjärnorna och fullmånen som sällskap och sedan student och världens party på det och såklart efterföljande kalasfejande och undanplockande. Ja, då blir man liksom lite urlakad och dan som förälder. Lite urvattnad och slut som artist.

Och det kanske inte är så konstigt att disktrasemamman och den slutkörda pappan sitter lite håglösa och hålögda i soffan och liksom bara är och kommer sig inte för, eftersom kroppen bara skriker efter vila och sömn. Och att lugnet har lagt sig och stressen flytt sin kos och att man äntligen kan andas lite djupare och inte bara sådär ytligt och snabbt. Eller springa till affären varannan timme och köpa allt man glömt.

Men de sitter också där och är så lyckliga och glada att deras äldsta flicka på F äntligen har tagit studenten och att allt var så fint och de är så stolta och de är så glada över att den där studenten vaknade upp dagen efter och sade att det var den bästa dagen i hennes liv.

Att det kom så många vänner och att hon blev så uppvaktad och alla var glada och natten var lång och det var ballonger och bål och solen sken och himlen var blå och det var musik och gitarrspel och kramar och sång och god mat och fjorton tårtor och fäkta lite med knotten och rolig tipspromenad och paketöppnande och skratt. Och firande av liten Filippa som nyss fyllt år och hurrande och grattande.

Och att inte ljusen i kandelabrarna blåstes ut förrän det började ljusna och juninatten var iskall och filtar över axlar och fullmånen som lampa.

Det var en magisk kväll.

Och Fideli var nöjd.

Och en epok var över.

Och något annat tar nu sin början.

Kram

Lördagens fest...

Välkommen!

Filippas födelsedag firades också...

Kalas in till sena natten…

Idag smäller det, Fideli!

Godmorgon!

Grattis Fideli!

Idag är alltså till slut och till sist den stora dagen inne. Och vår stora tjej tar studenten idag. Det är helt ofattbart och overkligt och ogripbart och fantastiskt på samma gång. Och det är äntligen dags att springa ut i de vita mössorna och leta bland plakat och kramar och hänga en massa krimskrams runt halsen och flakåkning och tjoa och tjimma och föra oväsen och "Sjung om studentens lyckliga dar" och vinka och inte fatta att det är sant.

Och glädjetårar som rinner och lycka.

Och en gnutta vemod.

Kram

Grattis älskade Filippa 8 år!

Godmorgon!

På självaste skolavslutningsdagen idag, fyller vår goa och fina och älskade Filippa 8 år. Hon som är så himla snäll och så väldans omtänksam och alltid och utan undantag tänker på andra först och nu har så långt hår så det trasslar sig oavbrutet och hela tiden och blir brun som en pepparkaka så fort hon kikar ut och som verkar sakna stressgener alls och över huvud taget utan tar det liksom i sin egen coola Filippatakt och ton och alla omkring blir alltid supernervösa att vi inte ska hinna dit vi ska och hon som vi avundas och som vi alltid skojar med och säger att hon har varit i mammans sminkväska igen. Och hon som tycker att det ska vara ordning och reda och att man ska hålla det man lovar. Och som eventuellt äntligen ska börja äta grönsaker till slut och som är jätteduktig på att spela fiol, men tar allt med en klackspark och som helst vill att allt ska vara som det alltid har varit och som är himla bra på att rita och har en önskan att få börja på målning och som alltid somnar först av alla.

Och som har de mjukaste kinder.

Och hon som vi tycker så himla mycket om.

Grattis Filippa!

Kram

Bland Bullerbyhus och prästkrageängar...

Godmorgon!

Rutschkanekorven...

Det är inte klokt vad det är spännande när man är en liten Floriskorv och får hänga med Filippa och hennes skolklass ut på landet och andas lite landsluft och vifta bort lite flugor och kika på superstora och superspännande tjurar och få besöka hytten på en enorm skördetröska, precis om de andra ettakluddarna, och sitta på lastpallar och få sig lite vatten i stekande junisol och få låtsasköra en traktor och sitta jättehögt uppe. Och titta ner på mamman långt därnere.

Och det är inte klokt vad man kan bli förbaskad och arg när man liksom känner att det här är nog mitt kall i livet att sitta vid den där enorma ratten och när mamman till sist och till slut måste bända bort fingrarna från ratten eftersom det står en hoper andra låtsaskörsugna barn i kön nedanför och en liten korv är alldeles illröd av traktorilska och skriker som en stucken gris och så pass högt att den snälla bonden öppnar dörren till en ännu större traktor enbart för lilla bondkorven. Och det inte är klokt hur lycklig och glad man kan vara när man får sitta där uppe i skyn och ratta den där traktorn hur länge som helst och ända tills man liksom är helt nöjd och körmätt.

Och när man dessutom efter allt kul får leka med två kompisar och hoppa studsmatta och jaga katten, som är alldeles chockad och springer och gömmer sig när det kommer sådana där kattokiga stadskorvar på besök. Och sedan åka rutschkana tills man kroknar och dricka jordgubbssaft och kladdkakemuffins bland Bullerbyhus och prästkrageängar.

Ja, då är det inte klokt vad man kan vara är nöjd och förnöjsam.

Efter en sådan dag.

Kram

Spännande tjurar som tycker stadsbarnen är lite spännande också...

Vattenpaus med storasyster...

Stolta traktorkorven…

Vad månde bliva...

När man börjar bli smått studentstressad...

Godmorgon!

Underbara söndag och tvätt överallt och mamman och pappan börjar bli lite smått studentstressade och tält ska upp och allt ska planeras och fixas och herreguu knappt bara en vecka kvar.

Tur man får gå iväg ett par timmar och jobba och bara vara på härliga Lövparkens Trädgård idag!

Ha en jättefin söndag!

Kram

Nationaldagsfirande på fina Hembygdsgården...

Godkväll!

Det är fint med Sveriges Nationaldag och gå till mysiga hembygdsgården i Fagersta och åka hölass och rida på trähästar och leka Gladiatorerna och äta goda hamburgare och spana på hönorna och blöta ner sig på den finaste lekplatsen man kan tänka sig och kasta stenar från bryggan och köpa färgglada klubbor i Handelsboden och klämma och känna på allt fint och önska sig och köpa hemliga paket och vifta med flaggor och spela fiol och lyssna på duktiga Kulturskolan och högtidliga fanbärare som bär den fina flaggan och titta på när den högtidligt hissas och klappa händerna. Och vackra spelmän och folkdansare och stämningsfulla tal och hurrande.

Det är fint.

Kram

Fanny och hennes kompisar spelade så fint...

När den där snällheten bara kommer...

God eftermiddag!

Felicia är hellre ute och leker medan mamman är på förskolans allra sista utvecklingssamtal. Och i vanlig ordning tycker mamma att det är ett visst inslag av sorg och avskedstagande i detta eftersom snart och inom kort så är den här mysiga och skyddade dagisepoken för alltid och förevigt slut.

Flisan, som inte är lika sentimentalt lagd som sin mamma, skuttar vidare i blå genomleriga galonisar till ett gäng kompisar som väntar på henne.

När de sitter i bilen hem öser mamman beröm över sin lilla Flisa och berättar allt fint som fröken har sagt. Att hon är en sådan fin kompis, påhittig, försigkommen och framåt men att hon även släpper fram andra och bryr sig mycket och tar hand om de små. Att hon är rolig och glad och tycker allt är kul och att hon är så snäll.

Flisan myser i baksätet och så säger hon:

- Jag vet, snällheten kommer liksom bara till mig.

-Hur menar du då? säger mamman.

- Jo, varje gång jag känner att jag kanske vill vara lite dum så kommer liksom den där snällheten till mig. I hjärtat, förstår du. Och så blir jag så där snäll…

Mamman ler. Och blir liksom lite varm inombords och säger:

- Det var banne mig bland det finaste jag har hört!

Och önskar att hon hade sådana där megalånga elastaflickanarmar så hon kunde ge den där sexåriga kloka flickungen, med det där toviga håret, en kram.

Precis då.

Kram

Oväntat paket...

Godkväll!

Blir så glad av oväntade överraskningar som när man får ett paket hemskickat och har vunnit en tävling och får provsmaka ett supergott te!

Tack snälla Min lilla bubbla!

Kram

Fårets Dag och världens bästa extrajobb...

Godkväll!

Vill också ha gulliga får hemma...

En liten brandsoldat på väg ut i världen...

I söndags strålade solen och det var återigen dags för mysiga Fårens Dag på Lövparkens Trädgård och  trevliga små gammaldags marknadsstånd med randiga tygtak och fårvallning och belgisk makalös god glass och korvätning och spännande polisbilar och brandbilsklättring och ambulansbesök och massor, massor av vackra blommor och krukor och presenter och lyckan är liksom fullständig när man får befinna sig mitt i alltihop och njuta av allt vackert och stå i kassan och prismärka och göra kransar och plantera lite och slå in vackra paket och leka affär.

Älskar det där extrajobbet!

Kram

Florpis skorpis gillar glass...

Blivande brandman?

Små, små fötter som en Floriskorvpappa fick jaga efter hela varma eftermiddagen...

När man hoppas innerligt och tänker att man borde våga kasta sig ut...

Godkväll!

Fannys fantastiska hopp...

Många saker som ställts på sin spets idag. Mycket som står på spel. Förundrad blir man. Håller tummarna nu så de vitnar. Tror benhårt på att det jämnar ut sig.

Till sist.

Och tror att det bara är frågan om när.

Och inte om.

Kram