Godkväll!
Blev så tydligt idag på något vis. Och antingen låter jag den där tennisbollen som hindrar mig att andas. Normalt. Och det där hyperventilerandet och högtuppihalsenonda och påfrestningar och hit och dit och fläng och stress och jäkt.
Att ta mig. Eller inte.
Men aldrig utan kamp.
Det lovar jag.
Så länge jag står upp.
I alla fall.
Kram till alla som kämpar!
3 kommentarer:
Va rädd om dig vännen.
Lyssna på kroppen... vi har bara en vet du.
Suss gott!
Kram Anna
Åh, jag känner igen mig...
Sedan, tänker jag, sedan, så ska jag hejda mig, andas, lyssna på ett hjärta som slår lugnt och fridfullt... Men när kommer sedan undrar jag? Sedan kommer nog inte till mig, jag måste själv ta mig till sedan.
Kram
Ta bort stressen! Slappna av. .. säg nej!
Titta på mig, jag blev grymt sjuk på grund av kyckling och utbrändhet!
Priotera bort!
Stor kram
Maria
Skicka en kommentar