Skämmigt är vad det är...

Godkväll i stugorna!

Skam går på torra land. Ogillar detta starkt för det är ju så pinsamt och generande och jag vill ju bara krypa ur mitt röda blossande skinn, gömma mig, bli osynlig, försvinna. Skamset, med svansen mellan benen. Och sätta skämskudden för ansiktet. 

Skämmigt är vad det är, men nu förnedrar jag mig själv, utlämnar mig själv. Röstfiske, kallas det. Pinigt så det förslår.

Har kommit med på listan över mammabloggar på BloggTOPPEN, vilket gör mig väldigt glad och inser väl även att om ingen röstar, så är det ju ingen stor idé. Såklart man blir glad om någon därute gillar vad man skriver. Så är det ju.

Om ni vill och har lust och bara om ni verkligen gillar den, så kan ni rösta här i högerkanten. Fattar ni vad det krävdes för att skriva detta? Huga. Man kan naturligtvis kika in till de andra också och kanske gillar man deras bloggar bättre. När det gäller andra så röstar jag alltid hej vilt och tycker det är så roligt och blir glada för deras skull. Men när det gäller en själv är det andra bullar. Usch och fy. Smäll på fingrarna. Aja baja. Hemskt. Nu var det sagt. Ska aldrig nämna det igen.

Jantelagen ni vet.

Som sitter där på axeln och knackar.

Jämt och ständigt. Tittar lite förmanande sådär.

Och harklar sig.

Kram

Ibland kanske man borde vara snällare mot sig själv...
Ett stort hjärta till alla er som kikar in här!