För tusen miljarder år sedan...

Godkväll!

Filippa, Felicia och kusin Matilda på julgransplundring idag!
Gräver lyckliga i sina godispåsar...

Jag och svägerskan Kristina stod och tittade storögt och avundsjukt på tomtens lilla vagn som var  fullproppad med godispåsar, som nästan vällde över kanten. Kurrade mammamagar stod bredvid och längtade efter typ vad som helst att fylla den med. Det blir så när man går upp ovanligt tidigt för att vara söndagsmorgon och man typ inte hinner äta frukost, men är det Tjugondag Knut så ska ju julen dansa ut och då är det bara att trava iväg till kyrkan och sedvanlig julgransplundring efter det. 

Efter dans och godisutdelning blev det som tur var fika så jag och Kristina orkade babbla hela vägen hem om viktiga saker som köksrenoveringar, kommande tapetseringsprojekt, olika hårkvalitéer efter att man har fött barn och lägenhetsköer i storstäder. Allmedan den bitande janurarikylan rev i kinder och stackars öron, längs den öppna, blåsiga riksvägen.

Finaste julbocken i stan?

På vägen hem så stannade vi och klappade mormor och morfars jättefina julbock, vars dagar nu är räknade. Ska rivas ner vilken dag som helst och förhoppningsvis återuppstå till nästa jul igen. Däremellan ska den troget tjänstgöra som trähäst, när tjejerna och kusinbarn är på besök.

När kom hem så skramlade bara lite pepparkakor i magen, så vi var ju hungriga som vargar och kunde typ äta upp en älg var. Det gjorde vi också. Fast inte en hel. Bara en liten bit av en. Sedan gjorde vi Hasselbackspotatis och det har vi inte ätit på tusen miljarder år.
Inte älg heller, för den delen.

Mätta och glada har vi jagat runt efter liten Floriskorv, resten av dagen. Som har börjat gjort jätteskojiga miner, samtidigt som hon andas superkonstigt och låter som ett gammalt ånglok. Eller nåt.
Och vi tokskrattar och slår oss på låret.

Och skrattar igen.

Kram