Gammal och glömsk...

Godmorgon!

Nej, här gäller det att bli en ängel igen...

Den här hösten har varit rena rama katastrofen vad gäller att komma ihåg saker och ting. Läkartider, tandläkartider, BVC-tider och ett föräldramöte har missats och glömts bort. Lägg märke till singularis och pluralis. Där det är pluralis är det minst två alltså. 

Fruktansvärt och förfärligt. Har alltid haft värsta kollen och aldrig missat något, men nu vet jag inte vad som har hänt. Det ramlar ju in saker hela tiden och olika tider som ska passas. Oftast så skriver jag upp detta på direkten i almanackan. Det är de där andra tiderna, som jag inte skriver upp direkt utan tänker att det gör jag sen, ska bara göra det först... Såklart så försvinner det ur hjärnan då, som ju ibland känns helt fullproppad av utvecklingssamtal, träningstider för fotboll, innebandy, tennis, Högby Alpina-tider, fioltider, orkestertider, körtider, Miniorertider och minimalertider, förädramöten, kalastider, lektider, hämtningpådagistider, kommaihågmatsäckstider, vilkadagardehargympatider, läxtider, konserttider, uppvisningstider, tävlingstider, matchtider, besiktabilentider, busstider, närbarnenslutariskolantider o s v. 

I all oändlighet och evighet.

Alla tiderna poffar och trängs liksom däruppe och så ligger den där viktiga tiden, som man bara måste komma ihåg, och skvalpar i bakvattnet, flyter upp lite då och då, och jag tänker, javisst ja, måste ju komma ihåg att Flora ska vägas på tisdag kl 09.15. Sedan bara tjoff, så försvinner det igen. Lika snabbt som det dök upp. Snabbare än att jag hinner att leta på en penna och skriva upp det. Lika ofta sätter jag upp den viktiga lappen på kylskåpet. Problemet är bara att jag glömmer bort att titta där. Kanske för att det sitter 72 viktiga lappar där. Som kan vara bra att ha. Som kan vara bra att komma ihåg.

Har beställt en planeringskalender till nästa år, så här ska minsann lovas bot och bättring. En kalender där i alla fall fem barn får plats. Sex små monster verkar väl för otroligt att någon skulle ha. Får väl försöka klämma in två barn på en ruta...

Antingen måste fröken H helt enkelt ta och kamma sig, rycka upp sig, skärpa till sig, snäppa upp sig ett par snäpp och verkligen koncentrera sig att KOMMA IHÅG eller framför allt att SKRIVA UPP.

Eller också är det helt enkelt så fröken H har blivit gammal och glömsk.

Glömmer ju bort att jag glömt bort.

Om ni förstår vad jag menar.

Kram