För det som växer och gror... och om en trädgård, där man vill dröja sig kvar!

Godkväll!

Härlig dag idag och en efterlängtad strålande sol, som var på sitt bästa humör!

Förra hösten planterade vi ett plommonträd och nu är det fullt med plommon, på det lilla rangliga trädet med tunna spretiga grenar.

Tänk att man kan bli så glad över lite plommon...

För tre år sedan så planterade vi även två äppelträd, ett Åkerö och ett Oranie.

Nu är det första gången som Åkerö bär frukt och som vi har väntat!

När vi började att flytta hit Villa Bellevue så var vi tvungna att höja tomten, då det var en stor grop mitt i. Hundratals lastbilslass med fyllning gick det åt. Därför så rök också de gamla, mossiga, vindpinade och knotiga äppelträden som stått och varit till glädje. Såå sorgligt och jag minns att jag grät en skvätt, när de grävdes bort.

Därför har man gått som i väntans tider här. Vattnat, plockat vissna blad och längtat. Och hoppats.

Jag drömmer om en lummig, uppvuxen, frodig och trivsam trädgård, där man vill dröja sig kvar på kvällarna. Där jag kan lyssna till vinden, få lite skugga, beundra rosorna, kisa mot himlen under yviga äppelträd, jaga busiga barn mellan buskarna, sitta på en trägunga utan stickor och fundera över livet under eken, ligga i hängmattan som gungar lite sakta i sommarbrisen, lyssna på munter fågelsång, klia myggbett, jaga jobbiga myror, irriteras över efterhängsna flugor, lukta på en Mårbacka, dricka iskall jordgubbssaft, äta fantastiska kanelbullar och få kladdiga fingrar och oja mig över ogräset.

Får nog drömma lite till. Ett par år eller så.

Men några ilsket röda Åkerö-äpplen och rosa mumsiga plommon, är alltid en början.

Man måste se till det lilla.

Och glädjas.

Kram

Mumsiga plommon!

Åkerö-äpplen! Små, men ändå...

Flora har fått en sööt kofta och liten mössa till, att ha på sig härliga höstdagar när vinden biter och löven rasslar...
Lila är vackert!