De allra finaste teckningarna...

Goddag!

Det produceras enorma, kilometerhöga högar teckningar här hemma. Även från dagis, 6-års, skolan, Minimaler, Maximaler och Miniorer bärs det kassvis med teckningar hem, till vårt lilla hus, som ibland helt översvämmas av de, i och för sig mest, fantastiska konstverken.

Det är tyvärr helt omöjligt, när man har så många barn, att spara på alla alster som görs. Men det ska erkännas att det gör lite ont i hjärtat, när man måste rensa ut. Men det är oundvikligt, annars får man bygga ur huset, så är det bara.


Då och då, så dyker de upp, de där som läggs i en speciell fin låda med guldigt, sirligt mönster på.
De där, som kniper i hjärtat och som är såå himla fina, som bara måste sparas till eftervärlden.

Som man kan ta fram en annan dag. Att titta på, att hålla i och att minnas. När man säger: - Åh, vad fina! Minns du?

Eller tejpas upp på en dörr. Sättas upp med en magnet på kylskåpet. Eller ramas in.

De allra finaste teckningarna...

Kram

 - Mamma, så här känner jag när jag tänker på dig..., sa Filippa häromdagen och gav mig denna fina, underbara teckning!

Felicia gav mig denna igår och sa: - Mamma, nu kan jag skriva mitt namn!

Fanny hade skrivit ihop detta och ja, hjärtat snörptes ihop...