Blåtirekorven...

Godkväll!

Floriskorven har gått och fått en liten blåtira och det blir väl lätt så när man börjar bli lite vildare av sig och vill upptäcka allt på en gång och en helt ny värld har liksom öppnat sig och allt är så superspännande och korven har kommit underfund med hur man öppnar luckorna på vedspisen till mammans stora förtret som får gå och tvätta små sotsvarta fingrar dagarna i ända och lyfta ur liten buskorv ur duschen 27 gånger om dagen och 103 gånger om dagen förmanar och tillrättavisar mamman och säger ajabaja och försöker se allvarsam och barsk ut och bär ner den skrattande korven från soffan och den nöjda och bekymmersfria lilla korven klättrar upp igen så fort den stackars mamman vänder ryggen till och ser så där lycklig och glad ut som man gör när man är ett år och har besegrat hela världen och kan allting. Typ.

Ja, Floriskorven har fått en blåklocka som nu har övergått i gult. 

Och lite lila.

Så varje gång vi ser henne så tycker vi så synd om henne så vi obönhörligen och på direkten bara måste slänga oss över henne mest hela tiden.

Och pussa och krama på den glada och muntra lilla korven.

Blåtirekorven.

Kram

Snorkråkeätare och skrubbiga knän....

Godkväll!

Tänk vad man plötsligt minns saker som man trodde man hade glömt för längesen när man träffar sin allra första och äldsta barndomsvän som man känt i typ tusen år och har gjort så mycket roligt med och att allt liksom kommer tillbaka när man äter lite blåbärsglass och bullar och plötsligt är man åtta år igen och hon är sex år med ljust rufsigt hår och glada ögon och hon ägde den vackraste baddräkten jag någonsin sett och man minns alla grannar och vad alla hette och exakt var de bodde och vilka som var snälla och vilka som hade arga röster och som man var lite rädd för och vilka som åt snorkråkor och vilka som var busiga och de som inte sade så mycket utan var lite tysta och försynta och hur himmelens många ungar det var överallt och alltid var vi ute i ur och skur och mammorna stod på balkongerna ropade när det var mat och hur man rände än hit och dit och hade hemliga hästar och gömställen och alltid lortiga barfotafötter och skrubbsår på knäna och livet var så där otroligt sorglöst och liksom oändligt.

De där dagarna kan man längta tillbaka till.

Ibland drömmer jag.

Att jag är åtta år igen och springer på gården. Med flygigt hår.

Sorglös och fri.

The Beatles - Here Comes The Sun

Kram

Chokladglass med grädde...

Godkväll!

Mamman går ut och vispar grädde och tar fram krämig chokladglass och sedan sitter de där, hon och Frida, under varma filtar i stearinljusets sken fast timmen är alldeles sen och det är hög tid. Alla sover djupt och de går in och stryker de små på pannan och pussar på liten kind. Floriskorven snusar och har snott in sig i täcket och ligger som en liten korv i sängen.

Mamman pussar Frida på kinden och säger: - Godnatt, älskar dig.

Och innan mamman har ställt in glassen och grädden och plockat undan tallrikarna så sover även en stor Frida. 

Och snusar och har snott in sig i täcket.

Som en liten korv.

Med magen full med glass.

Kram

Isande Skånevindar...

Godkväll!

Kan liksom inte förstå att 3 minusgrader känns som 33 och att man typ håller på att frysa ihjäl så fort man sticker ut näsan och att man får bylta på sig hur mycket kläder som helst fast det är mitten av mars och snart påsk och nu väntas snösmockan slå till mot stackars Skåne nu i kväll med 25 cm snö och hårda vindar och kraftig drivbildning och jag undrar om det var isande Skånevindar jag kände mot min kalla kind idag och att det var en föraning om vad komma skall.

Var rädda om er i natt nere i Skånelandet.

Kram

Vemodig söndag och febertovigt hår...

Godkväll!

Mysigt att träffa goda vänner och äta så mycket god mat att man nästan inte orkar gå hem utan någon form av stöd och skratta så mycket så tårarna rinner och man kan liksom inte sluta. Det gjorde vi igår och det kändes som man behövde det efter alla sorger och bedrövelser. Den där dystra lördagen.

Annars idag har vi bara hasat trötta fram härhemma, lite sorgsna och ledsna, över det ofattbara och obegripliga att Lindgården brann igår och försökt att göra några sånär vettiga saker i alla fall, som att tokrensa på vinden igen. Det är inte klokt vad man kan bli superdupereffektiv sådär på beställning ibland, gärna när man är i starkt behov av att skingra tankar och få något annat att tänka på, men nu är det vila igen som gäller efter att en imponerande hög med pappkassar och plastsäckar som är nerburna för den smala trappan.

Om man skulle ha gått på simhallskalas idag på morgonen, så blir man ju lite nedstämd och modfälld om man plötsligen får morgonfeber och måste bäddas ner och bli sådär omsorgsfullt ompysslad. Felicia tyckte det var så tråkigt då hon sett fram emot kalaset hela veckan. Delar man sedan säng med storasyster så är det ju inte omöjligt att även denna blir drabbad av plötslig feber och nu ligger både Filippa och Felicia och värmer varandra under hett och ångande täcke. 

Tur i alla fall att de kan dela på eländet.

Två små flickor på F. Med febertovigt hår.

Och varma pannor.

Kram

Lindgården, i våra hjärtan...

God eftermiddag!

Märkligt att vakna upp en vansinnigt vacker, men iskall lördagsmorgon i mars och barnen är spända och förväntansfulla då vi ska åka till Lindgården, församlingshemmet, på klädbytardag. För att i nästa stund läsa att Lindgården har brunnit under natten och att de ska låta byggnaden brinna ner, då den inte går att rädda.

Eftersom jag har barnen på skolan och de har matsal på Lindgården och Lindgården kan också stoltsera med en jättefin barnverksamhet, körer, rockskolor, musikstudio, konferenslokaler, restaurang och församlingsexpedition, så känns det så fruktansvärt tråkigt och ledsamt. Man har en klump i magen idag och det gör liksom ont i hjärtat. Det är svårt att ta in och fatta och förstå. Jag och många med mig har varit där så många, många gånger och har så många minnen.

Ingen människa kom dock till skada, men jag tänker på all personal som inte har någon arbetsplats på måndag. Och hur sorgligt det måste kännas. Tänker också på alla barn som älskade att vara på Lindgården och på alla ungdomar och vuxna, där Lindgården var som ett trivsamt vardagsrum för alla.

Bedrövligt och tragiskt.


En stor kram!

Låtsastugga på små korvtår...

Godmorgon!

- Kommer du dragandes med den där gamla gröten igen, mamma....

Kände hur det bara knöt sig i magen och att jag fick svårt att andas när jag fick samtalet om att lilla Floriskorven har fått dagisplats i höst. Vår lilla, lilla korv... Inte kan det väl vara dags ännu... 

Hon är väl nyfödd. Typ.

Känner alltför väl igen den där dagispaniken och eftersom jag innerst inne är en rätt så förnuftig mamma så vet ju jag att Flora helsäkert kommer att älska sitt dagis, men att det är så in i bombens jobbigt för alla mammor och pappor som liksom vill att tiden ska stå stilla.

Vill bara snusa i de där små öronen och pussa på de där mjuka kinderna och nypa lite i de där små benen som fått pyttlite fluff på låren och låtsastugga på små goa korvtår.

Hela dagarna.

Kram

En allvarlig liten Flora...

Och en glaaad!