Och mamman hade längtat efter dem...

Godkväll!

Ungefär så här trött är mamman idag.
Lika trött som Fanny var en dag för länge, länge sedan...

Jodå. Kändes som igår. Som om hon aldrig varit borta. En enda dag.

Pärmarna stod kvar. På samma ställe. Och väntade.

Mamman i pärmvärlden. Och grunnade. På mycket. På allt.

Byxor som stretade i midjan. Mamman hade tydligen ätit för många bullar eller nåt. Men många kramar och snälla ord. Och mamman hade längtat. Efter dem.

Och världen utanför. Låg där. 

Och mamman tittade ut.

Från pärmvärlden.

Och grunnade.

På mycket.

På allt.

Kram

Imorgon går hon in i pärmvärlden igen...

Godkväll!

Hon ligger och stirrar upp i taket. Undrar var tiden tog vägen. Imorgon går hon in i pärmvärlden igen. Olika färger. Uppradade i bokhyllan. Statistik och nationella mål står för det hårda och trubbiga. Arbetskompisarna för det mjuka och lena. Och tacksamma och snälla människor. 

Det kommer att kännas som igår. Uppdrag och prioriteringar. Regleringsbrev och inriktningar. Utmaningar och metoder. Ungefär som då. Som nu.

Hon ligger och stirrar upp i taket.

Undrar var tiden tog vägen.

Imorgon går hon in i pärmvärlden igen.

Och det knyter sig.

Lite.

Kram

Mamman som håller på att förlora förståndet...

Godkväll!

Blåbärspaj lugnar lite. En stund...

Hon vill ju egentligen bara sitta och skriva sagor. Hela dagarna. Och dricka varm choklad. Lite då och då. Men mamman har blivit knäpp. Håller på att förlora förståndet. All vett och sans. Och rids av den stora jobbångesten. Bara 36 timmar kvar.

Gå på möten. Korridorer. Kontor. Lysrör. Hålla föredrag. Skriva superallvarliga papper.

Mamman river fram symaskinen som stått i flera år. Börjar beta av lagningshögar. Syr gardiner. Fållar dukar. Rensar ur linneskåp. Stryker alla lakan och radar på hög så de ligger perfekt. Sorterar efter färg. Tar fram lådor och ordnar sladdar och glödlampor och konstiga verktyg hon inte vet namnet på. Lagar trasiga grunkor som legat i evigheter. Gör en blåbärspaj. Springer ut i trädgården mellan skurarna och plockar bort alla vissnar blommor och ledsna pelargonklasar. Som hon slarvat med hela sommaren. Typ en miljon. Ställer upp krukorna mycket ordentligt och inte alls huller om bladder som de stått hela sommaren och ingen ordning på torpet alls. Tittar ut på skvalande regn. Gör kladdkakemuffins. Dubbel sats. Förstås.

Tycker hon ser tärd ut i spegeln. Lite galen. Nästan.

Springer med dammtrasan. Skurar duschen. Tre gånger. Tvättar arton tvättar. Lägger i arton tvättar i torktumlaren eftersom det regnar floder. Fyller i femtiosju blanketter så hon får kramp i handen. Äter sju kladdkakemuffins. På raken.

Hon har blivit knäpp.

På riktigt.

Men det lugnar henne.

Lite.

Kram

När tårarna bara kommer...

Godkväll!

Hon med superlångt hår och som spelar gitarr och som är lite bullrig av sig kommer hem och har gjort sin sista dag på sommarjobbet och får syn på Floriskorven och säger att hon tycker så mycket om den där lilla korven så mycket så det värker och kniper i hjärtat och gör ont och skaver och har sig och tårarna börjar rinna och hon lyfter upp den lilla och svingar runt henne och pussar överallt och säger att hon absolut måste ha en sådan där liten korv. Den dagen det är dags.

Exakt en sådan där.

Säger hon.

Medan tårarna trillar på hennes kind.

Kram

När sorteringsraseriet och det stora utrensningsdillet sätter in...

Godkväll!

Som vanligt vid den här tiden på året så drabbas den stökiga och slarviga mamman av ett slags sorteringsraseri och utrensningsdille och liksom varenda liten vrå måste ordnas och fejas och allt ska ordnas och grupperas och indelas och radas upp och hon mår plötsligt väldans dåligt av allt det röriga och oordnade och hon önskar att allt stod i givakt och att det alltid var fint och att ingen rörde till och pajade allt. Hela tiden.

Sedan verkar hon den där okloka och osmarta inte förstå att det i princip är helt ogörligt och orimligt att ha det perfekta hemmet.

När man har sex flickor på F och där typ alla tycker att det finns typ en miljard viktigare saker än att städa och feja. Och sortera och gruppera och dela in.

Kloka flickor de där.

Egentligen.

Kram

Hur rasande snabbt ett sommarlov kan gå...

Godkväll!

Lilla Flisan...

När den där skolstarten liksom bara kommer smygande och abrupt och plötsligt och det är samma sak vareviga år och när man inte hinner med och plötsligt ska man stå i kö och man är sex är och ska börja förskoleklass och är så pirrig och förväntansfull och spänd så man nästan går sönder. I två bitar.

Och när man ändå försöker se lite lugn och sammanbiten och samlad ut. Fast det är fjärilar som flyger därinne och man tycker det är så fasligt kul och spännande och man inte vill att det ska bli helg utan att det bara ska vara vardagar. Hela tiden.

Och när man som andraklassare går genom grinden och flera kastar sig runt halsen och man blir helt överrumplad av det varma mottagandet.

Och när man som fjärdeklassare får cykla till skolan och byta skolbyggnad. Och mamman som inte kan klona sig och dela sig och vara överallt. På samma gång.

Och en åttondeklassare som började igår.

Nu är det igång.

Lika paff och förbluffad. Varenda år.

Hur rasande fort ett sommarlov kan gå.

Kram

När kompisarna slänger sig runt halsen och förmodligen har längtat. Lite...

När man är en stolt jobbarkorv och har man bestämt sig så har man bestämt sig...

Godkväll!

Pappan står i regnet i flera timmar och ser ut som en blöt katt och gräver och gräver och har bestämt sig för att göra något pergolaliknande och då kan man ju liksom inte bara avsluta när man påbörjat och när man för en gångs skull och äntligen har lite tid. Över. 

Och Floriskorven rusar ut för att vara behjälplig och ser ut som en blöt jordkocka efter en kvart men är samtidigt så in i bomben glad och förtjust att kunna hjälpa sin älskade pappa. Som är dyngblöt in på bara skinnet. Och korven hytter åt mamman med grillpenseln att det bara minsann är små jordiga arbetarkorvar som duger att stå ute i spöregnet och jobba.

Sedan går pappan in och tar en varm dusch och får för sig att han ska göra falafel. Nu och på direkten. Och gör också de godaste små kikärtsbullarna man kan tänka sig och friterar egen pommes frites och har sig.

Sedan sjunker den där grävarpappan och jobbarkorven ner i en liten gäspig och mätt hög i soffan. För det tar på liksom på krafterna att först nattsudda och vara på mysig lördagsmiddag hos goda vänner och sedan köra värsta göraalltsommantänktsiginnanhöstenkommerfastdetspöregnar. 

Dagen efter.

Det förstår ju vem som helst.

Kram