Inredning, Husbygge, Härliga barn, Ånglar, Drömmar och Trädgård

Inredning, Husbygge, Härliga barn, Änglar, Bullar, Pelargoner, Drömmar och Trädgård

söndag 15 november 2015

Tänk att få hälsa på en riktig sagotant...

Godkväll!


Tänk att få gå igenom en svart sirlig gammal järngrind och gå på rara små gångstenar där gräset liksom nästan tagit över och komma upp på den vackraste glasveranda till ett vackert gult stort novemberhus och bli välkomnad av en liten söt sagotant som heter Siv med stor stickad svart tröja med praktiska små fickor fram och en klädsam page och pigga små snälla ögon. Tänk att få gå in detta fina varma hus och bli alldeles överväldigad så man tappar andan en smula och bli så där innerligt glad och lycklig fast det är lite höstgrått och småkyligt och virvlande björklöv som leker tafatt i nakna buskar och tänk vad man kan bli lycksalig längst därinne av böljande spröjsade fönster där världen blir lite suddig och konturlös och sådär väldans betagen och hänförd av de finaste målade tapeter och att någon kan ha så fasligt hemtrevligt. Sådär så man liksom vill flytta in på direkten och på stört. Ni vet.

Och den snälla sagotanten säger att det är ett vänligt hus och vi nickar och håller med och sedan får vi gå på rundtur och det ojas och svimmas och mammorna tappar hakan och får stora dåndimpen och drabbas av inspiration och skaparanda och tittar på varandra och säger herreguuu och tar sig för pannan och känner på gamla bröllopsklänningar och förundras av gamla vackra 20-talsmöbler och den vansinnigt byggnadsvårdsintresserade pappan tycker det är alldeles förskräckligt snyggt och stiligt och himmelens trivsamt och spanar in byggdetaljer och takmålningar och försöker memorera och komma ihåg och alla barnen lyfter spänt på små vackra askar och provar liggvänliga ärtgröna sammetssoffor och mjuka fåtöljer och hittar superspännande hemliga lådor med gamla handgjorda gulliga små dockmöbler i. Alltmedan mammorna som tappat hakan försöker hålla koll med ena ögat så de små barnen inte river ner något dyrt och värdefullt samtidigt som de suckar över det gamla salongsgolvet där så många fester och bröllop gått av stapeln under nästan ett helt sekel.

Tänk sedan att bli bjuden på den godaste fluffigaste sockerkaka på de tjusigaste pytteassietter av pressglas och får dricka lite saft och sitta där i det enorma huset och titta på gamla kort och tavlor och läsa gamla tidningsurklipp och få ynnesten att få insupa allting och alltsammans och få känna de där historievindarna svepa förbi. Det förflutna. En svunnen tid. Att inte vilja gå hem.

Tänk sedan att man får gå in i den gulligaste dockverkstaden man kan tänka sig. Och en ytterst liten vänlig sagotant som säger till alla barnen som knappt kan andas att man får röra allting och att man får leka med alla dockorna som finns och vimmelkantiga ungar ser att det sitter och står och hänger de finaste små dockor överallt och på alla håll och kanter och på väggar och hyllor och högt upp i taket. Och det är Krakel Spektakel och Kusin Vitamin och miljoners triljoners andra som Bagare Bengtsson och Sömnige Sune och Sipa, Lipa, Lakritspipa.




Tänk sedan att de teatersugna och själaglada barnen får göra en alldeles egen teater och sjunger sånger som författaren Lennart Hellsing har skrivit. Och att sagotanten då hämtar en telefon och ringer sin gode vän och att skådespelerskan Yvonne Lombard svarar i andra änden och räcker över luren till sin man Lennart som lyssnar tålmodigt till barnens sång. Och barnen säger: - Tack för dina sånger! Och en Lennart som blir uppåt och lite själaglad han också och tycker det är jätteroligt och skojigt att några söndagslediga teaterglada barn i ett gult stort novemberhus kan hans gamla fina och lustiga sånger.

Ja, tänk dig.

Det är stort.

Riktigt stort.


Kram


6 kommentarer:

Ankan sa...

Vilket äventyr! Och vad roligt för alla, så kul att tjejerna tycker om teater och sång! Ha en fin måndag. Kram Annika

Bokdags sa...

Du skriver så fint så det är inte klokt! Jag känner hur jag går där inne i det fina huset med er! Ha en fin helg!

Prinsessorna på Bellevue sa...

Såå spännande Annika!

Varm novemberkram! <3

Petronella

Prinsessorna på Bellevue sa...

Tack raraste Bokdags!

Varm novemberkram till dig med! <3

Petronella

Bosse Lidén sa...

Vad mysigt det låter och vad sorgligt att denna man inte finns bland oss längre. Tänk vad mycket han gjort i sitt långa produktiva liv.
Kram Bosse

Prinsessorna på Bellevue sa...

Det var såå himla mysigt, Bosse, och ja, det är sååå himla sorgligt att han inte finns bland oss längre. Han var nämligen uppvuxen i vår lilla stad, så på det viset så känner man en extra liten knytning till honom. Ja, tänk... Huuur mycket som helst! <3

Kram tillbaka!
Petronella