Godkväll!
Förra sommaren. Bågen dignar och endast en lite tvååring kan springa igenom... |
Om man nu liksom går och drömmer om en djungelliknande trädgård och gamla yviga päronträd och syrenbersåer och häckar höga som himlen och rosenrabatter och dignande äppelträd och klematis som klättrar överallt och blomsterbågar och liksom växsådetknakargrejer och ha det lummigt och grönt och skönt så kanske ni kan ana en smula hur det känns när man inte har det så och när det äntligen har växt upp litegrann på en plätt och så måste man typ klippa ner alltihopa så att det bara återstår några bruna kvistar i gräsnivå.
Ja.
Då gnisslar man tänder och morrar och gråter blod och det skär i hjärtat.
Och så håller man alla tummar och tår att det ska växa och gro.
Och är lite pensionärsglad åt regnet. Och har vett att uppskatta det där majdropparna som dimper ner och gnuggar händerna när solen kikar fram. Sådär emellanåt.
Minsann.
Fredagskram
Och så här ser det ut nu... Måste till en högre och stabilare konstruktion. Till mammans fasa... |
4 kommentarer:
Så klart du gnisslar tänder. Men nu kommer de nog upp snabbare än förra gången i alla fall.
Du kan komma och fika i min syrenberså!
Tror nog att det är fint i er trädgård ändå men visst är det frustrerande när det inte blir som vi tänkt oss. Ha en fin helg. kram Suss
Vi har precis samma tankar och känslor runt våra trädgårdar ser jag!!
Kram Jenny
... och det kommer han säkert att fixa. Ha en fin vecka. Kramen
Skicka en kommentar