Godkväll!
Och det börjar skymma ute och jag har min arm om dig och vi ligger och tittar på aprilkala björkgrenar och luddiga och bomullslika enorma och gigantiska moln som seglar sakta förbi på den rosaskimrande himlen. Länge ligger vi där. Och sedan undrar du om det möjligen finns några monster och spöken på vinden. Och jag lugnar att det såklart inte finns det. Och stryker dig lätt på kinden. Men troll då? Fast på ett sådant där gulligt treårsvis som pöken och toll. Och då säger jag att det förmodligen i så fall bara finns snälla saker. Som änglar. Typ.
Och då blir du lugn.
Och blundar.
Och jag med.
Kram
3 kommentarer:
Lugnt och fint!
När jag var liten, vågade jag inte gå upp på vår vind, för jag trodde att där fanns elefanter...
Ha en toppen lördag
Vad bra att du trodde på dig själv. Motsatsen hade inte varit trevlig. Kram
Skicka en kommentar