Godkväll!
Och så var det redan och hux flux söndagskväll, men den där riktiga orken och kraften har inte riktigt infunnit sig, trots soldränkta vackra februaridagar. Mamman och pappan och några flickebarn har såsat omkring lite dimmaktigt med halvtomma blickar i fina butiker och klämt och känt på tjusiga kostymer, medan pappan tålmodigt provat eleganta kavajer.
Känns fortfarande overkligt och svårfattligt.
Men det är en viktig del i sorgen och saknaden att förbereda sig.
En smula.
Det tror jag bestämt.
Kram
2 kommentarer:
Du skriver så himla fint!
och alldeles eget.
Beklagar sorgen.
Kram / Therese
Tack rara, och tack snälla igen! Rar du är...
Kram
Petronella
Skicka en kommentar