Godkväll!
Hon önskar ibland så innerligt och synnerligen att hon slapp den där Ebenezer Scrooge-känslan och inte behövde tänka på måsten och krav och det som är nödvändigt. Att hon bara kunde strunta och ignorera och släppa och bara gå precis den väg hon vill. Själv. Att gripa den där chansen fast det kanske inte är vettigt alls. Eller att man inte kan. Precis just nu.
Men tiden är nog inte inne. Än. Så måste det vara. Och hennes tid kommer.
Så måste det vara.
Och vägen dit är meningen.
Så är det.
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar