Godkväll!
De sitter ute och äter lunch och solen är så stark att de måste kisa för att kunna se var de har spaghettin och korvbitarna och liksom gissa sig till var munnen är. Gräset har växt kolossalt och killar på smalben och tår och överallt kikar käcka maskrosor upp och hälsar den annalkande sommarens intåg. Mamman tar och lägger sig på bänken ett slag. Och blundar. Och solen bränner på kinderna och liksom tinar upp en del sorgligt som är undanlagt. Och undanstoppat.
Den lilla som har tomatsås på hela hakan stryker mamman över håret och ger henne en tomatpuss på kinden och går iväg.
Precis som om hon kände på sig.
Att mamman behövde det.
Just där.
Och just då.
Kram
3 kommentarer:
Barn känner på sig mer än vi kan ana! Dina texter är så fantastiskt trollbindande.
Kram Helena
Tack fina Helena, för de orden…
Stor kraam
Petronella
så gulligt hus ni har nästan som villa villerkulla å fina flickor med. så fängslande du skriver i bloggen å fina bilder
Skicka en kommentar