Godkväll!
Det är lite måndagsmulet och himlen är asfaltsgrå och vi susar nerför backen och Lillflisan sjunger för full hals: - Han vill va friiiiii som en fågel, friiiiii som en fågel… Och då är det som, nånting ropar: Kom! I hans galna luffareblod…
Och det är liksom omöjligt att småsura över lite regnstänk och mörka moln. Mamman skrattar och frågar Flisan om hon är lycklig nu när hon får cykla till sin kära förskola.
Hon lyser upp som självaste solen:
- Lycklig? Det kan du ge dig på mamma! Väääärldens lyckligaste!
Och mamman skrattar.
Och känner att hon tycker så himla mycket om den där lilla Flisan.
Kram
2 kommentarer:
Härligt! Ja, inte går det att sura över vädret när man har en liten lycklig gullplutta som cyklar, sjunger och är lycklig !
Kram Anncathrine
Åh så härligt, livsglädje av höga mått. <3
Skicka en kommentar