Jag vill knappt tänka på detta...

Godkväll!

Alla föräldrar vill ju det allra bästa för sina barn och i och med det även ge dem den bästa maten. Jag tror ju också att den allra bästa maten är den som man gör själv, förutsatt att man har bra råvaror. Jag ammar ju Flora fortfarande och kompletterar med ersättning och ger henne gröt på morgonen. Däremellan är det ju vanlig mat som gäller och mellanmål. 

Dock fanns det ju inte i min fantasi att det skulle finnas tungmetaller i vare sig ersättning, välling eller gröt. Har ju fått höra att den fabriksproducerade gröten är bra och nyttig, p g a den är berikad med järn och mineraler, som annars kan vara svårt att komplettera med och som barnet så väl behöver. Känns ju tryggt för en förälder att barnet får i sig det som behövs. 

Har väl aldrig känt mig så lurad i hela mitt liv.

Känner mig fortfarande så otroligt ilsken, arg och kränkt. För att inte tala om rädd. Jag får bara inte in i mitt huvud att det kan finnas arsenik, kadmium och bly i maten. Det måste ju bara vara helt omöjligt.

Började idag att titta lite på filmen "Underkastelsen" på Youtube. Har fått höra att alla borde se den, men att den är så skrämmande att man inte vill eller törs äta någonting efter detta. Eftersom vi har så mycket olika påhittade kemikalier i vårt samhälle och besprutad mat och att våra kroppar är fulla av kemikalier och gifter.

Det värsta av allting är tydligen att när man ammar så åker dessa gifter från mamman och förs över till barnet istället. Jag menar, hur ska man göra? Såklart tror man att amning är bra och nyttigt för barnet.

Jag vill knappt tänka på detta. Mår dåligt och får ont i magen. 

Ni som också använder dessa produkter kan titta på 

Testfaktas resultat.

 Endast en vällingprodukt saknade tungmetaller och denna har införskaffats nu ikväll. Hur det nu är så är det inte så lätt att sluta tvärt med flaska, från en dag till en annan.

Har fått ett annat tips idag, från bästa Anna, att man kan smula ner paltbröd i havregrynsgröten, så får man med det livsnödvändiga järnet. Tycker jag var ett jättebra tips, och även paltbröd har inhandlats idag.

Kram på Er alla och tack för alla kommentarer och Ert engagemang!

TUNGMETALLER I BARNMAT!!!!

God förmiddag!

Satte morgonchokladen i vrångstrupen, alldeles nyss, när jag hörde på nyheterna att det finns tungmetaller i de flesta gröt- och vällingprodukter för barn!

 Svenska forskare slog larm redan för två år sedan att det fanns höga halter om bl a arsenik, kadmium och bly i dessa produkter. Testfakta har nu gjort ett nytt test och produkterna innehåller fortfarande oroande höga halter av tungmetaller. Bilder fladdrade förbi på just de produkter som finns i mitt skafferi.

Blir såå arg, galen och vansinnig! Men även ledsen, besviken och bedrövad! Man har ju trott att man gett sitt barn det allra bästa, berikat med div. nyttiga saker. 

Hur är det ens möjligt att det kan finnas tungmetaller i gröt och välling! Det finns tydligen ingen reglering för hur mycket kadmium och arsenik som får finnas i barnmat! Stora mängder tungmetaller kan leda till att hjärnan störs i sin utveckling!

Detta gör mig så UPPRÖRD så jag vet inte vad jag gör!

Känns ju riktigt bra att nyss ha serverat Flora en grötportion och en flaska välling i natt. Vilken förälder skulle servera sitt älskade barn arsenik, kadmium och bly till frukost om de VISSTE???

Från och med nu åker gröten och vällingen ut härifrån!

Inte en portion till i detta hus!

BOJKOTT!

Kram på er därute, alla föräldrar som också är arga, frustrerade och upprörda!

Som också funderar på hur detta ens är möjligt!

Finns det någon gröt eller välling utan gifter?
Hädanefter blir det hemgjort hemma hos oss!

Slog armarna om duschen...

Godkväll!

Felicia, 5 år idag!


 

Ja, mamman och pappan är fortfarande lite i chock och vimmelkantiga och kan inte riktigt fatta och förstå att liten Flisa är hela fem år idag. Födelsedagsbarnet själv är förnöjt och mycket stolt att hon är hela handen nu. Slog armarna om duschen när mamman var därinne nu på kvällen och sade att hon älskade sin mamma så mycket. Mest i hela världen och godnatt. Mamman blev rörd och fick lite snurp i hjärtat.

Liten Floriskorv har tack och lov piggat på sig och fått tillbaka den där blicken igen. Den där lite pillemariska. Mamman oroade sig och baddade liten panna och fläktade liten korv så gott det gick, som var varm som en bakugn i två dygn. Fick inte släppa ifrån sig henne på två hela dagar, så nu har mamman sett ikapp allt på SVT Play. Nu på kvällen har vi jagat liten Flora runt om i huset som inget hellre ville än att blöta ner tassarna i skurhinken och plocka små barbieklackskor in i den lilla munnen. Lyckliga är mamman och pappan nu, för att deras minsta på F är någorlunda sig själv igen.

Nu ska mamman gå och pussa på liten Flisakind.

Och viska att hon älskar henne.

Mest i hela världen.

Kram

Suddig bild, men liten Busfloris is back!

Grattis lilla Felicia, 5 år idag!

Godmorgon!

Liten Felicia!
Fotograf Liv Rickardsdotter

Älskade lilla fislisan är den enda flickunge som kommit till oss utan att vi var liksom förberedda på det. Därför fick hon också det vackra namnet Felicia, som betyder lycka. Såklart. Vad annars.

Att det var en flicka i magen var liksom självklart och hon skulle komma på Fidelis födelsedag, den 9 januari. Eftersom Fanny kom i ambulans och Filippa var igångsatt så var det självskrivet att även denna lilla bebis skulle bli igångsatt. Tvekade länge, men bestämde mig till sist att inte bli det. Utan chansa och hoppas på att hon skulle bli född på det nya året istället. Annars skulle de sätta igång mig de sista dagarna i december.

Jag var så otroligt nervös för att det skulle bli en supersnabb förlossning och kanske ambulans och grejer igen. Den 27 dec 2007 fick jag sammandragningar non stop och då lade jag mig på soffan och sade att jag inte tänkte gå upp igen förrän på Nyårsaftons kväll. Sagt och gjort. Där låg jag. I flera dagar. Gjorde inte ett skapandes grann och så fort jag rörde mig så körde det igång. Kl 19 på Nyårsafton steg jag upp, bokstavligen, och vi firade in det nya året. Ända fram till tolvslaget så hade jag värkar var femte minut. Tittade oavbrutet på den stora klockan hos mor och far och hoppades att den lilla skulle hålla sig kvar. När det nya året ringdes in så stannade det tvärt. Lade av helt. Blev helt kav lugnt. Stilla. Inte den minsta lilla sammandragning ens. Puts väck.

Det blev Fidelis födelsedag och ingen bebis ville ut. Alla var helt chockade då jag fått alla barnen för tidigt och detta var ju ändå nummer fem. Liksom. Var på kontroll den 10:e och läkaren sade att morgonen efter så skulle den lilla bebisen ut. De vågade inte vänta längre.

Härliga smutsiga barfotafötter!
Fotograf  Liv Rickardsdotter

Den 11 jan 2008 åkte vi mycket pirriga in till förlossningen. Vi längtade så efter den lilla i magen. De var fullt upptagna så jag sattes igång först vid lunchtid. Vi hade ett eget litet rum uppe på avdelningen och vi läste skvallertidningar och jag tittade på "Våra Bästa År", försökte gå omkring lite men satt mest upp hela tiden på sängkanten, vaggade fram och tillbaka och dinglade med benen och försökte fokusera på den lilla därinne. Ringde på klockan och sade att nu var det nog strax dags. Sköterskan ojade sig lite och vi fick åka hiss ner till förlossningen och vi irrade omkring där nere, för det fanns inga lediga rum och jag kände att nu får de nog fixa ett rum illa kvickt. De fick lov att till sist ta in mig på infektionsrummet för det fanns inget annat och jag tittade oroligt på N som lugnade mig och sade att jag inte skulle vara orolig för förmodligen så var det nog det renaste rummet på hela förlossningen. Jag fick byta om och lade mig på sängen och barnmorskorna gick ut, då de hade fullt upp med andra födande kvinnor. Efter mindre än 20 min ringde jag på klockan och de kom strax efter och fick i princip fånga den lilla flickan i luften. Mycket chockad personal och tagna och lyckliga föräldrar, med den raraste lilla flickan i famnen, som fick namnet Felicia.

Fotograf  Liv Rickardsdotter

Felicia är vår lilla teaterapa, en riktig Dramatenskådis minsann, liten fiolspelerska och en mycket bestämd liten dam med stark vilja. Kan bli arg som ett bi då och då, men som tur är går det där arget över lika snabbt som det kommer. Är för det mesta sprudlande glad och skrattar så högt och hjärtligt och sådär smittande och hon är så himlans kramgo och säger så in i norden roliga och kloka saker hela tiden så man blir alldeles paff och tänker att det här måste jag bara komma ihåg. Hon har änglahår och söta små skrattgropar och allvarliga ögon och är precis som "Lotta på Bråkmakargatan". Rakt av. Ett riktigt aprilväder och full fart jämt. Som ska bli djurskötare och som längtat så innerligt till sin födelsedag.

Grattis älskade Felicia!

Kram

Felicia, endast några dagar gammal...

När magen är varm som en kolfabrik...

Godmorgon!

Åh, vad mamman lider när lilla Floriskorven är kok- och stekhet i pannan och när den lilla smala magen är varm som en kolfabrik och den lilla flickungen bara hänger som en liten trasa och ögonen är så där rödkantiga och trötta och med svårighet ens kan hållas öppna. Med ens och bums är mamman tillbaka på lasarettet när korven var en vecka och hängig, trasdockeaktig och inte ville äta och mamman var hålögd, svart under ögonen och helt slut och sjuk av oro och bad till högre makter om ett mirakel och att ett under skulle ske och att den lilla, lilla fågelungen skulle äta igen och att allt skulle bli bra.

Lilla älskade Flora, bli frisk snart!

Så mamman får jaga den där busiga lilla korven igen.

 Som är runt hörnet i ett huj.

Kram

Blir det en flicka ska hon få heta Fideli...

Godmorgon!

Fideli, 18 år idag! Grattis finaste!

Vi trodde att det skulle komma en liten Hampus, men istället kom den sötaste lilla flickan vi sett. Såklart. Alla föräldrar får ju världens finaste barn. 

Nästan 11 dagar före utsatt tid började det göra ont i magen, som kanske liknande det som kallas värkar. Man hade ju ingen aning, lite orolig och samtidigt så oerhört förväntansfull på vad som komma skulle. Vi hade slagit ut lägenheten bredvid, så vår lilla två hade växt till en trea och denna dag skulle det tapetseras och göras fint i hallen. Vi kämpade på hela dagen, för det var ju absolut tvunget att bli klart. Kunde ju inte födas något barn innan det var tapetserat och klart, liksom. Det förstod ju alla. Det hela blev värre och värre och framåt kvällen var det äntligen färdigt och jag stod och hängde på moppen och försökte vila när värkarna kom. När det var skinande rent så ringde N till förlossningen, då jag hade gått och lagt mig på sängen och hade ont och hade värkar med några minuters mellanrum. De tyckte dock att jag skulle stanna hemma ett tag till, jag var ju förstföderska och sånt brukade ta tid. Efter en kvart tyckte N att vi skulle åka ändå, då jag hade haft värkar i ett dygn.

Minns att jag var lite orolig att verka sjåpig, men värkarna stegrades hela tiden under den dryga timmen i bilen, men fortfarande så visste man ju inget. Det vet man ju inte första gången. När vi kom fram så var jag öppen ca 8 cm, så mindre än två timmar efteråt föddes vår lilla Fideli, som också varit den minsta bebisen. Det var lite chockartat. Man var uppskakad och fullständigt tagen av den otroliga smärtan och så ofattbart lycklig av den lilla fantastiska människan, som låg bredvid oss. Det hela var helt overkligt och ogripbart, på något vis. Som en dröm.

Fideli, några dagar gammal... Hur fick vi dig i vår famn?

Idag fyller den lilla flickan 18 år och det är också totalt overkligt. Hur har tiden kunnat gå så fort? Den lilla flickan med tjocka flätor och alltid ett glatt humör. Hon var så otroligt glad som barn och älskade att kramas och vara en nakenfis och tyckte allt var spännande och ingenting i hela världen var omöjligt. 

Fideli 2 år

 Trots de helt osannolikt tjocka flätorna var hon ingen liten prinsessa, som barn åtminstone, utan en riktig liten pojkflicka. Hon spelade hockey och brottades med killarna på dagis och när hon bröt handleden när hon var fem år, kom knappt en tår. När hon var åtta år bröt hon knät i slalombacken på en träning och det var ingen som riktigt förstod hur allvarligt det var för hon var inte den som gnällde i onödan. Hon är en extrem tävlingsmänniska och när hon ger sig den på något så lyckats hon nästan alltid. Alltid 2000 procent. På gott och ont. Finns inget mellanting. Allt eller inget. Av eller på.

Fideli 3 år

Som när hon lärde sig själv spela gitarr på en vecka. Eller när hon var 12 år och lärde sig alla sånger i "Phantom of The Opera" utantill, plus på piano. Bara för att hon ville. Och hade lust. Eller när hon tränade alpin skidåkning som mest och var borta på vardagskällarna 16 timmar varje vecka och tävlade varje helg. Bara för att hon skulle bli så bra som möjligt.

Hennes småsyskon älskar henne över allt annat och hon är den bästa storasyster man kan tänka sig. Som vi älskar så mycket och som det ska bli så spännande att se vad det blir av.

När hon blir stor.

Huvudsaken är att hon blir lycklig.

Såklart.

Kram

Ett hus med märklig historia...

Godnatt på er, där ute!

Döm om min förvåning idag, när jag fick reda på att vårt hus återigen var med i Västmanlands Läns Nyheter och att det fanns ett foto på sedermera Villa Bellevue, när det ståtade som en servering i nuvarande Statsparken 1885. Vi har väntat i 11 år på att se ett foto på embryot till vårt hus. N har letat i arkiven på Länsmuséet i Västerås, men han hittade det tyvärr inte då. Dock har vi vetat att det måste finnas. Någonstans.

Otrolig lycka och samtidigt konstig och lite overklig känsla i magen, har vi nu betraktat vårt hus och känt historiens vingslag och återigen blir man fascinerad och önskade innerligt att huset själv kunde berätta. Vilka spännande människor som passerat under åren, vackra smörgåsar som har serverats till prominent folk och vanliga arbetare som kanske tagit sig en pilsner till kvällen. Frasande kjolar, vackra hattar, spetsparaplyer och lekande, skrattande barn i sjömanskostymer och Madickenklänningar. Välartiga barn, fast lite busiga när ingen såg på, med gigantiska rosetter i håret och skrubbsår på knäna. 

Känner med ens att man verkligen skulle vilja kartlägga alla som bott i huset. Kanske är det möjligt. Efter förra reportaget i VLT, i november 2012, så tog en kvinna kontakt med oss vars mamma var född i huset och kvinnans mormor hade fört dagboksanteckningar, som hon gärna ville visa oss. Om hur det var att leva i Villa Bellevue, när seklet var ungt. Henne ska vi träffa lite senare i vår och det ska bli såå spännande. Kan knappt bärga mig.

Även de tidigare ägarna av Villa Bellevue, har gamla dagboksanteckningar som vi ska få ta del av.

Fantastiskt! Huset fanns i den släktens ägo i 89 år och i år är det 100 år sedan som de förra ägarnas farfar, köpte huset.

De personer som sedan bott i huset. Deras historia, livsöden och äventyr. Så spännande att få del av. Känns lite overkligt. Som en film. Kanske får man skriva en bok. En vacker dag.

Ja, nog är det märkligt allt.

Känner mig ungefär som när man var liten, på julafton.

Full av förväntan och funderingar.

Att man ska få öppna ett paket.

Och man har ingen aning om vad som finns i.

Kram

Här är låg det, inte så långt från slottet. Vilket vackert tårtpapper!
Vem är kvinnan med teskedgummekjol på trappan?
Vill veta!

Paviljongen flyttades till Stallhagen och byggdes om till bostad och tornet kom till, som ni ser i bakgrunden. Många detaljer finns kvar, men tyvärr saknas även en hel del. N har äntligen fått förklaringen till hur det har sett ut i omgångar, då han såg spåren när han rev huset.