Vissa kommer och vissa går...

Godkväll!

När mamman är ledsen och tårögd så kommer en älskad Filippa och lägger armen om henne och säger:

 - Mamma, vissa kommer och vissa går. Man föds och man dör. Det är det som är livet. Och inte så mycket att göra åt. Det är så det är. Hur himla sorgligt det än är.

Och mamman tittar på den där älskade Filippa. 

Som känns som hundra år. 

Och klok som en bok.

Älskade unge.

Kram

Så det dånar och dundrar i hela Bellevuehuset...

Godkväll!

När man liksom inte helt är på topp och tjo och tjim och typ inte helt kurant och inte riktigt som en nötkärna precis och lite eländig och en smula klen och typ bedrövlig och pyttelite jämmerlig fast det är sportlov den allra sista veckan i februari så blir man ju himla munter och upplivad när toviga flickor på F kör show på show så det dånar och dundrar i Bellevuehuset och vi klappar och tjoar och spelar in och mamman bjuds på nybakad kladdkaka och varm sockerkaka med grädde och blir glad och upprymd.

Och tänker att alla åkommor och krämpor kan gå och dra något gammalt över sig.

Typ så.

Kram

När man blir genomlycklig av att bli bjuden på te av en liten myskorv...

Godkväll!

Äntligen...

Efter att ha haft feber i sex dagar och sex nätter och i en evigheters evighet och några dagars häng och släng och ingen ordning och ingen ork och kraft så tycks och verkar den där Floriskorven snart och till sist vara på banan igen och kan i alla fall peta i sig några gafflar med köttfärssås och har liksom fått det där glittret i ögonen åter och mamman och pappan som blivit alldeles hålögda och typ helt slutkörda av all feberoro och ängslan pustar äntligen ut och blir så där alldeles genomlyckliga när den där Florpanskorpan bjuder på te i en liten knölig dockservis i plåt och småkakor i brun filt.

Och säger: - "Nälla mamma, mysa mig"!

Och då måste ju den där krassliga mamman bara mysa med den där lilla piggkorven på stört och direkt.

Men glad är hon.

Den där mamman.

Så in i norden.

Kram

Liten matt skorpa och min hand i din...

Godkväll!

Fortfarande sjukstuga i Bellevuehuset och liten skorpa är matt i pälsen och varm som en bakugn och veckan har varit tung på så många vis. Och man har försökt att tänka att glaset är halvfullt istället för halvtomt. Och hoppats. In i det sista. Men min hand i din. Och vi har varandra. Är så glad för det och jag kramar den lilla sjuklingen mjukt och hjärtat går nästan sönder. 

Idag gör det ont.

Men kommer igen.

Så småningom.

Fredagskram

Längtar efter trumpinnefötter...

Godmorgon!

Önskar att det liksom var full rulle och lite suddigt i farten och högt och lågt och upp och ner och inte matta och brännheta små händer som läggs på mammans arm. Inte kokhet liten panna och supervarma ben som trycks mot mammans rygg. 

Vill att det ska vara svala och pigga små trumpinnefötter som springer på slitna trägolv och tallrikar med mat som äts upp med god aptit. Längtar efter det spralliga och piggelina.

Men så länge. Tills dess.

Tar vi det lugnt.

En smula.

Kram

Lyckliga gatan och femhundraarton kaffekoppar...

Godkväll!

Mamman blir lycklig när hon hittar femhundraarton kaffekoppar för tio kronor stycket och som hon tycker är världens vackraste fast hon aldrig druckit en endast droppe kaffe i hela sitt liv och hon blir så glad när hon ser det där vingliga blåvita koppberget på bänken och lite nya ljusstakar till samlingen. Och en liten gräddsnipa och en gammal mjölburk i porslin och en trevlig grön plåtbricka och två gamla bläckhorn. Och inser att man måste fylla på de där gladsakerna som gör att det känns lite gott därinne.

Sedan blir hon alltid himla lycklig när hon ser programmet "Lyckliga gatan" i TV4 och varendaste hårstrå rysreste sig minsann när hon hörde Tommy Nilsson sjunga Tommy Nilsson - Tornado i torsdags kväll. Men många bra låtar har gjorts i det trevliga och myspysiga programmet.

Som till exempel: Kumba - Bra vibrationer

Så fyll på nu.

Med allt som gör dig glad.

Nu kör vi fredagsmys!

Fredagskram

Några fina gamla bläckhorn...

Ljusstakar...

Att ha burit på en hemlighet...

Godkväll!

Fideli och liten Flora...

Det känns fint på något sätt att få lyckan att bära på en hemlighet. Känns så gott i hjärtat och lenar lite när annat skaver. Länge har den funnits där nu. I hjärtat.

Och när sommaren är som bäst och solen skiner som mest och himlen är som blåast och när vattnet är som varmast och gräset som grönast och rosorna som allra finast. Då kommer mamman och pappan att bli mormor och morfar. Och den där långhåriga och bullriga och kramiga har hittat sin kära som hon vill dela livet med.

Och det är inte så länge sedan som mamman rusade ut från pärmvärlden på ben som inte bar och när hon inte visste om hon hade någon bullrig och kramig kvar.

Nu finns det ett nytt litet liv i den där krammagen.

Och lyckan finner inga gränser.

Kram