Ring in det nya och ring ut det gamla...

Godkväll!

Och så har Nyårsafton passerat och vi har skålat så det klingade festligt och kalasigt och vi har tittat fascinerat och med skräckblandad förtjusning på alla explosioner och kaskader på himlavalvet och krutröken låg som Lutzendimman över vår lilla stad. Och nyårsflickorna tände tomtebloss och vi kramades och önskade varandra Gott Nytt År!

Och idag är pysardag och vi går lite slowmotionaktigt och myser med Ivanhoe. Som sig bör.

Och en Tarte au Citron står i ugnen och vi vill alla önska Er alla ett riktigt GOTT NYTT ÅR!!

Nyårsdagskram

När man vill att jullovet aldrig ska ta slut...

Godkväll!

Och plötsligt är det snö i hela hallen och liv och hallå och röda kinder som blossar och hettar. Och ett mindre berg med jackor ut och in och stökiga overaller och stövlar huller om buller och snöiga mössor och dyblöta vantar. Och sedan rusar skocken in och äter nybakade baugetter med cheddarost och dricker kokhett och rykande blåbärste och säger att de var det godaste bröd de ätit och alla äter tills de knappt orkar röra sig.

Och sedan ligger de där i en enda stor röra med filtar och täcken och ser på Draktränaren och Flisan säger att hon önskar att hennes jullov aldrig ska ta slut.

Aldrig någonsin.

Kram

Och vinnarskallemamman stampar med foten och surar...

Godkväll!

Och den där vinnarskallemamman stampar med foten och surar och slänger Wii-kontrollen förargat i soffan och är helt och fast övertygad och förvissad att det måste vara något fel på den grejen eller att någon kanske har micklat med den eftersom hon ju typ är världsbäst på tennis och baseball. Och den där vinnarturpellepappan som förmodligen fuskar så mycket han orkar och mäktar med, skrattar så han nästan pinkar på sig och viker sig dubbel och det är förmodligen den skyldige såklart och alla de där ouppfostrade toviga flickorna helt utan takt och ton och helt avsaknad av lite modersempati håller på att dö och flabbar nästan ihjäl sig och tappar andan och slår sig på knäna och har totalt skåpat ur sin stackars lilla mamma. De med. 

Mamman säger att hon och tycker att det är ett helt värdelöst spel och tar sig för pannan och skyller på feber och att hon förmodligen tillfälligt är lite ur slag.

Så det så.

Kram

Still alive and kicking...

Godkväll!

När man är så pirrig så man kan spricka...

Den där jullediga mamman har legat ett par dagar och varit ynklig och lealös och bara kurat under lager av filtar och täcken med en massa onödig decemberfeber och fökylningskrafs och en envis hosta. Och de där raketdagarna före den där hett efterlängtade dopparedagen så var det liksom fullt upp och en mamma och en pappa som nästan somnade på stående fot bland paketinslagning och julfixande och mystrixande. 

Lite julfirande i Prästgården den 23 december också...

Och de där flickorna tindrade sedan ikapp med julljusen och fick krama självaste tomten och var så nöjda och sade att det var den bästa julafton någonsin. Och den där hålögda mamman och slutkörda pappan kände äntligen den där julfriden som sänkte sig över Bellevuehuset och nu skulle det minsann bara pysas och liggas i en soffa hela långa julhelgen och inte göras ett skapandes grann. Förutom att krama flickor och spela spel och lite filmtittandes. Sådär ni vet. Film efter film. Som man aldrig har tid med annars.

Och mamman och pappan åkte iväg på julottan den där iskalla och gnistrande juldagen och precis som förra året så fick de kämpa för att stå ut med allt det vackra och den där Jussi Björlingmannen stod på balkongen igen och sjöng så det dånade och vibrerade och precis som förra året fick vi svälja och svälja och tappade nästan andan och kände den där fina julkänslan. Och sedan julfrukost på Odensnäs Herrgård och så svimmade vi nästan igen och satt mållösa med tappade hakor.

Så gott folk. Jag har inte övergett er. Bara ordnat lite jul. Bara firat lite jul. Och varit lite krasslig och en smula klen.

Hoppas Er jul var fröjdefull och fin!

Kram

Liten Skorpa somnade vid bordet efter allt julfirande... 

Fina Odensnäs Herrgård...

Så vackert som man man svimmar...

Det gula Bellevuehuset med frostnupet tak...

Godmorgon!

Och så tänder vi det fjärde ljuset idag och känner att det närmar sig. Och vi har lite sjukstuga i det gula Bellevuehuset med frostnupet tak, så allt går lite slowmotionaktigt och saktfärdigt och i sin stilla ban liksom.

Och det gör typ inte så mycket att julklappar inte har blivit inslagna och att inga köttbullar blivit rullade eller julbullar blivit gräddade eller att det frostnupna huset inte blivit städat från topp till tå. Än.

För det blir nog jul ändå.

Det brukar liksom bli det.

Kram

Veckoslutströtta pärmvärldsfingrar i decembermörkret...

Godmorgon!

Alla har gått hem och lysrörskorridorerna är nedsläckta sedan länge. Bara den sneda lampan ovanför skrivbordet lyser svagt. Och den runda globlampans skimmer utanför i decembermörkret orkar knappt igenom institutionsgardinernas hårda och kantiga mönster. Det rasslar till lite i ett rör och konvektorelementet brassar på bredvid och värmer kalla och stela pärmvärldsfingrar som rör sig lite stelt och veckoslutströtta över tangentbordet. Och hon försöker komma ikapp och försöker pussla ihop kalendern och beta av listor och bocka av allt eftersom. Dokument och uppdrag och mail som ska skickas. Papper som ska fyllas i. Möten som ska planeras. Möten som måste ställas in. Sedan pratar de länge. Jättelänge. Fast torsdagsgrytan har kallnat för längesedan. Och hon känner att det inte spelar någon roll. För att hon gjort skillnad.

Och att det är värt det.

I alla fall.

För någon.

Där ute.

I decembermörket.

Kram

Gränslösa är ett vackert ord...

Godkväll!

Lillflisan säger att hon tycker att Gränslösa är ett vackert ord. Och sedan sitter vi där på kyrkbänken och adventsryser och njuter till den fina kören och känner den där julen som närmar sig och är på väg. Och Felicia säger att hon ska ligga i och träna på det där fiolspelandet nu eftersom det var så vackert så man nästan svimmade lite.

Och mamman hummar och håller med.

För banne mig.

Vad fint det var.

Kram