När man mest vill lussa omkring hela tiden och göra andra lite gladare...

Godkväll!

Det värmer ett mammahjärta när Filippa och Felicia och lillkorven övar och övar hela luciaförmiddagen helt själva och sätter ihop ett eget litet luciaprogram med egenvalda sånger och skriver omsorgsfullt ett fint kort och ritar hjärtan och lussar för två kära på sjukhuset och när de båda säger att det kändes så bra och fint att göra någon lite glad och att de liksom bara vill lussa omkring mest hela tiden och göra andra en smula gladare. Som ensamma och sjuka.

Och då blir mammahjärtat så där jättevarmt och lyckligt.

Över pepparkakstärnan och lucian med det röda bandet i håret. Och den lilla luciatomtekorven.

Och nästan spricker.

Av luciastolthet.

Kram

När man prompt ska vara en liten luciatomte...

Godmorgon!

Och då har de fina äntligen lussat och stått i och inte ett öga har varit torrt hos de stolta mammorna och papporna. Och liten Flora sjöng för full hals och de där långhåriga systrarna bara gapade och liksom bara var tvungna att krama den där lilla sångglada luciatomten extra hårt efteråt.

Och så är då den där extra farliga natten över med övernaturliga krafter som härjar och djur som kan tala. Och vi mumsar saffransbullar och riktigt insuper den där överdådiga och vackra luciastämningen nu på morgonen vid TV:n.

Och vi önskar alla en fin Lucia!

Kram

Att låtsas om än bara för en enda solig dag...

 Godkväll!

Och så kommer hon att tänka på den där dagen i september när solen än värmde på bara sommarbruna armar och fåglarna däruppe fortfarande var kvar gulgröna björktoppar och sjöng tidiga höstserenader och när mamman och lilla Florpan Skorpan tog en day off och liksom låtsades hela dagen att allt var som förr och kunde vakna när de var färdigsovda och ligga och kura och kramas tills de liksom var helt klara och undanstökade med det och äta frukost i lugn och ro och gå till parken och jaga änderna och hålla handen och snurra runt med en liten korv med sol i håret tills molnen åkte virvelvind på himlen. Och leka och bara vara.

Och ge sken av allt var som förut.

Om än bara för en enda solig dag.

I september.

Kram

När flera fina stunder återstår...

Godkväll!

Fanny

Ikväll har vi varit och lyssnat på Kulturskolans konsert i Västanfors kyrka och det var så otroligt fint och stämningsfullt och mamman kunde inte riktigt fatta och förstå att barnen och ungdomarna var så in i norden duktiga och kyrkan var minsann full till randen och åskådarna njöt och applåderna ville inte ta slut.

Så har vi då betat av ännu en jättefin decemberkonsert.

Men flera återstår.

Och flera fina stunder.

Kram

Så vi struntar och bemödar oss att lämna den därhän...

Godkväll!

Vi jular och adventspysslar lite i det gula Bellevuehuset. Sätter upp några granar till. Fixar lite mer belysning runt glasverandan. Och försöker glömma och ignorera den där som flåsar en i nacken. Non stop och dygnet runt. Tiden. Så vi struntar och bemödar oss att lämna den därhän. Och äter clementiner och tänder andra ljuset och ser på julkalendern och tar fram lite julsaker till. Och sätter vinda och sneda och vackra barngjorda ljusstakar på hedersplatser. Och läser en bok och tar lite kvällsgröt.

Och så decemberhostar vi lite mellan varven och dricker varmt ingefärste.

Och tänder lite ljus. Och anstränger oss allt vad vi orkar för att få till det så där lite sagolikt.

Så här på söndagskvällen.

Kram

Att bara så lite som att få snudda...

Godmorgon!

Varför gör man det. När man jobbar heltid och har hundrafemtiosju ungar. Trettioåtta decembertillställningar med konserter och avslutningar och julbord och luciatåg och kvällsmöten. Mount Everesthöga tvätthögar och bautadiskar på diskbänken. När man ändå liksom måste jobba ikapp. Sedan. I pärmvärlden.

Men gillar man historiens vingslag. Att bara så lite som att få snudda. Lite grann. Så ger det så mycket. Och att få berätta. 

Och varje gång. 

Känner jag.

Att de är där.

Kram

Tiden är ur led och stackars liten hostkråka...

Godkväll!

Det känns så märkligt att ha julkransar på dörrarna när pelargonerna håller i och inte riktigt vill släppa taget än. Tiden är ur led. Och Sverige är i kaos.

En enda röra och oreda och förvirring och villervalla och ett sammelsurium.

Och mamman har varit hemma ett par dagar och tagit hand om en liten hostkråka.

Och burit varma temuggar och stoppat om.

Och det är redan onsdag.

Igen.

Kram