När man ligger på topplistan och knappt har hämtat sig än...

Godkväll!

Lillasyster fick hänga med storasyster när denna skickade iväg mamman och pappan för att gå på bio och äta lite mat. Och Floriskorven protesterade inte alls högljutt och vilt utan var fullt nöjd och tillfreds med att få rå om den där stora. Alldeles för sig själv. Och den där stora hamnade typ på korvens topplista eftersom det inhandlades fredagsmysgrejer och korven fick chokladägg som hon bar ömt och kärt hela vägen hem.

Och mamman och pappan chockades svårt av att helt plötsligt inneha lite ensamtid. Och fick dra på 3D-glajjorna igen och fick huka sig och ducka för hoppande och studsande jättegorillor och talande superintelligenta schimpanser. I biomörkret. Och frenetiskt äta salta bildäck och gräddchoklad.

Och har knappt hämtat sig än.

Kram

Rufsiga och sommarlovsmjuka och lagom gäspiga...

Godkväll!

Varje morgon hittar mamman på dessa två fina i soffan och de är nyvakna och rufsiga och så där lena och sommarlovsmjuka och lagom gäspiga och delar kudde och har renalakandoftande hår.

Och mamman måste såklart pussa på de där morgondävna ungarna. Hur många gånger som helst. Och tittar i arkivet och hittar likadana foton på de där sommarlovsmjuka ända från när tröttkorven var yttepytteliten och de ligger precis som nu.

Tätt intill.

Och vaknar sakta.

Och stilla.

Och mjukt.

Kram

När man är lite stukad och blir överöst med femtonhundra ketchuppussar...

Godkväll!

Pusskorven...

Mamman ligger utslagen och utpumpad och lite ur slag i soffan efter ha varit hos kotknackaren och hon blir överöst och pepprad av ketchuppussar av en liten Floriskorv som liksom är lite rusig och överlycklig och har hela hakan full med tomatsås och som har längtat efter sin lilla mamma. Som varit lite krökt och stukad. Den sista tiden.

Och liten Flisa undrar allvarsamt om mamman kommer att leva när hon blir nitton. Som Fideli. Och mamman säger att hon hoppas och tror det. Och liten Flislisa blir lite lugnare och undrar om mamman kanske blir hundra. Och mamman säger kanske. Och Flisan säger att hon inte vill att mamman ska bli hundra. Att det är så gammalt. Men att hon ska vara ungefär som nu. Hur länge som helst. Liksom.

Filippa skakar på sitt rufs och säger att hon inte vill ta av den polkagrisrandiga pyjamasen på hela dagen eftersom den är så rasande mjuk och att hon vill snusa omkring i den i evigheter.

Och mamman får sms från Frida att flickungen åker läskiga karuseller på Gröna Lund. Och mamman ojar sig och har sig.

Och får lov att resa sig från soffan. Och börjar nästan bli lite yrslig och vimmelkantig av alla ketchuppussar. Och får knappt luft.

Och tar sin lilla dagiskorv i famnen och bombarderar tillbaka femtonhundra pussar.

Så korven knappt får luft.

Och skrattar högt.

Kram

Floras dagisdebut kan väl bäst beskrivas så här... Helt omöjligt att ta en vettig bild eftersom det var så vansinnigt roligt på det där dagisstället. Och så hade hon ju släpat med sig tre syrror dit också...

Hon är så redo hon bara kan...

Godkväll!

Och imorgon är det alltså dags. Dags för en älskad liten Floriskorv att börja på dagis. Och hon är så redo hon bara kan och mamman försöker vara beredd hon med. Men den sistnämnda stretar lite emot. Spjärnar och har sig. In i det sista. Til the bitter end. Liksom. Och typ.

Och korven hoppar outtröttligt upp och ner när vi pratar om vad som ska hända och ske och de där små korvögonen liksom strålar och skiner som självaste solen av allt superspännande och rafflande som är på gång. Och sedan tar vi oss en svängom. 

Bara för att vi kan. 

Och bara för att vi vill.

Kram

Just idag. Av alla dagar...

Godkväll!

Hon har känt att hon behöver det. Just idag. Av alla dagar. Och hon har fått så många kramar. Så hon har tappat räkningen. Och de har väl känt på sig det.

De där flickorna.

Flickorna på F.

Kram

Blåser oroväckande i vajande trädkronor...

Godkväll!

Hur kan eld hoppa och flyga en kilometer? Hoppa över vägar? Flyga över sjöar? Hur kan det brinna under marken? I flera månader? 

Ikväll blåser det oroväckande i vajande trädkronor. Det susar och prasslar i torra lönnlöv. Och det är liksom omöjligt att tänka på så mycket annat än denna slukande eld. 

Som härjar. Hej vilt.

Och vi fortsätter att skrämmas och ängslas.

Och det det tär och gnager.

Och liksom tynger och förmörkar.

 De här vackra och soliga augustidagarna.

Kram

Att man kan längta så intensivt efter regn...

Godkväll!

Solen regerar ensam på himlen och slipper samsas med molnen. Dag efter dag. Vecka efter vecka. Hett. Varmt. Gräsmattan är brun. Allt är snart brunt. Blommorna döda. Och för första gången i hela mitt liv så avskyr jag detta väder så infernaliskt. Jag längtar efter häftiga skyfall. Strilande regn. Hällande regn. Piskande regn. Ösregn. Störtregn. Skurar. Skvalande skvättar. Regn och rusk. Mycket nederbörd. Kort och gott.

Bara det kommer lite regn.

Just nu gärna kaskader och mindre störtfloder. Inga översvämningar. Men tillräckligt. För att släcka.

Läser att vattenbombplanen och helikoptrarna är som trollsländor på en brinnande fotbollsplan.

Så gode Gud.

Låt det regna!

Kram