Inga hål och lyckligtvis ingen lunginflammation...

Godkväll!

Man skulle liksom behöva mer timmar på dygnet när det tjockar ihop sig med simskolor, tandläkarbesök, lasarettsbesök och tennisskolor. På en och samma dag. Typ på samma tider. 

Himla tur att man i alla fall klarade sig från elaka tandtroll i år igen och även Frida hade Karius och Baktusfritt. Tänk vad man kan oja och noja sig vareviga år. Frida tycker mamman är hopplös och omöjlig. Mamman skrattar och säger att hon alltid varit ohjälpligt och obotligt tandläkarrädd. Trots att hon nu har världens snällaste tandläkare. Vilket är en himlans tur.

Himla tur också att väldans krasslig storasyster inte hade lunginflammation. Men väldigt sjuk och skruttig är hon. Och hostar och har ont. Och är eländig och dan. 

Stackars krassliga Fideli.

Nu när det är sommarlov och allt.

Kram

Festligt och kalasigt med studentfest igen...

Godkväll!

Finaste Sofia tog studenten igår!

Liten Flisa...

 väntar spänt på att Sofia ska komma...

Men, det är fasligt vilken tid det tar för alla studenter att sjunga på den där balkongen...

 Det är inte klokt vad festligt och kalasigt det är att få gå på studentfest två junilördagar på raken och återigen få hurra och klappa händerna och hänga blommor runt halsen på en lycklig och själaglad student som inte riktigt fattar och kan ta in att skolan äntligen och till sist är slut och att allt är klart och fullbordat och genomfört och allt känns sådär konstigt overkligt och ogripbart och lite suddigt och oklart. På samma gång. 

En dignande och fantastisk buffé blev vi bjudna på och vi hade så himla mysigt och trevligt och ingen ville gå hem och mamman åkte och hämtade varsin OnePiece till klänningsflickorna med bara sommarben, så vi alla kunde stanna lite till i kvällssolen på vackra Lövparken och fäkta med myggen, svepa in oss i varma filtar, mata gulliga fåren och prata och skratta och ta om både en och två gånger av den goda maten. Och så några kakor och chokladbiskvier igen på det.

Nästa år är det Fidelis tur.

Både overkligt, ogripbart och lite suddigt och oklart.

På samma gång.

Kram

Smaskig studenttårta, efter en gigantisk buffé...

Floriskorven älskar tårta!

Hmmm.... Verkar ganska kul att ta den där studenten, för det är fasligt vad paket man får!

Felicia och Filippa matar fåren...

En liten urballad femåring och vackra skolavslutningar...

Godkväll!

Frida gick ut 6:an igår och mamman kan inte tro att det är sant...

Med regntunga och mörka moln på morgonhimlen och sommarkyla i juniluften så hade Fanny och Filippa sin fina skolavslutning i kyrkan igår morse. Alla barn sjöng med sådan inlevelse och så fint, men Felicia, som absolut inte ville sätta på sig någon kofta hemma, kände plötsligt i kyrkan att hon ville ha en jacka, prompt och på studs och på momangen liksom. Lite svårt att åka hem och hämta en jacka mitt under själva examensunderhållningen, tyckte dock mamman och pappan. Den jackarga Lillflisan kände hur arget kom och bubblade upp och det gick liksom inte att backa tillbaka. Den besvärade mamman och pappan kunde bara försöka hyssja och försökte ta argbiggan i famnen, men det var stört omöjligt och femåringen kände att hon bara var tvungen att stampa lite då och då, demonstrativt med klackskon och säga: -Nej! Typ 97 gånger. Lite halvhögt sådär.

När Nationalsången var sjungen och sommarlovslediga och lyckliga barn rusade ut för att krama fröknar och lämna blommor och paket, brände tårarna bakom Flisans ögonlock. Hon hade för längesedan glömt varför hon blev arg från början, kände bara hur taggarna växte och att hon bara var urledsen och förtvivlad. Pappan fick ta sin lilla dotter i famnen, som absolut inte ville bli buren och vi gick till bilen med en skrikande och jätteledsen Lillflisa. En urballad liten femåring. Helt enkelt. Som inte hade en aning om varför.

 Inte den minsta susning.

När hela familjen ramlade in i Bellevuehuset med sommarlovsbarn och lite lätt bråktrötta föräldrar, så sade den lilla dottern: - Förlååååååååt! Och grät. Jättelänge. Och jättemycket. 

Visste inte varför det hade blivit så där.

Älskade lilla unge.

När kvällen kom så dundrade regnet och åskan dånade och det var äntligen dags för Frida att ha sin avslutning. Efter Alfaskolans underhållning var det samling utomhus och precis då sprack kvällssolen upp och det var dags för kramar och betygsutdelning.

Och mycket känslor. Slutasexankänslor.

Både för mor och barn.

Faktiskt.

Kram

Vår älskade lilla grönsaksvägrare och sommarkalas...

God eftermiddag!

Nyvaket födelsedagsbarn som väckts med skönsång och paket...

En 7-årstrött liten Filippa...

Efter en solig friluftsdag med årets första sjödopp och glass och sedan sommarfest på Felicias förskola, så kunde vi äntligen fira och hurra för vår 7-åring på kvällen. Filippa var så födelsedagsnöjd man kan bli och i paketberget låg filmen Röjar-Ralf, som hon hade önskat sig mest av allt.

Den kloka lilla flickungen har länge sagt att när hon fyller 7 år så ska hon börja lyssna på sina föräldrar. Hela tiden och alltjämt. Det har hon mycket noga funderat fram och klurat på länge. Sedan, först när hon fyller 8, då ska hon börja med att äta grönsaker. Inte en dag tidigare. Det får liksom vara någon ände och måtta på frikostigheterna.

 Och givmildheten.

Det kan man ju förstå. I och för sig.

Ibland tror jag att jag äter upp na.

Kram

Japp, färgglad och fin, sista förskoledagen...

Himlans tur att solen sken igår på kvällen...

Mellanprinsessan...

Älskade lilla Filippa!

Lycksaliga föräldrar med ett litet overkligt Filippapaket i famnen...

Godmorgon!

Lilla Filippisen 7 år idag!

Lyckan visste inga gränser och allt var liksom fullbordat när Filippa föddes en solig dag i juni och mamman och pappan var nygifta och allt hade gått som på spåret och förlossningen var i det närmaste perfekt och äntligen och till sist kunde mamman lägga den dramatiska ambulansförlossningen bakom sig, då älskade Fanny hade fötts  med buller och bång och stjärnor och raketer, 1 1/2 år tidigare. Fyra flickor var mer än man kunde önska sig och mamman och pappan var så lyckliga och tacksamma och glädjetårarna rann nerför kinderna, där de satt med ett litet rart, overkligt Filippapaket i famnen. Tänk att de hade fått fyra flickor! De åkte hem med en favorit i repris, då alla flickorna på F har sett exakt likadana ut vid födseln. Lite Mallorcasolbränna och med långt brunt hår.

Föga anade den stolta mamman och pappan då att Filippaflickan inte var den sista som skulle komma.

Och idag fyller Filippa 7 år och hon är den som har brunt hår och som är lite eftertänksam och som älskar att vara ensam ibland och som tycker så mycket om alla sina systrar, men som har ett särskilt gott öga till Felicia då de är bästa vänner, och som älskar att rita och att mysa i soffan efter förskolan och ha en stund för sig själv. Som är väldigt snäll och omtänksam. Som har en förmåga att få stora tovkockor i håret om man inte borstar det varje dag. Som alltid vaknar först och kommer in och stryker sin lilla hand på mamman och pappans kind och säger godmorgon och tassar tyst ut igen. Som alltid somnar först på kvällen. Lite här och där om hon inte råkar ligga i sin säng. Som är en riktig liten fnitterlisa. Som sög både på tumme och napp, men som var så duktig när hon slutade bara över en natt, när hon olycksaligt slog i framtänderna på dagis en dag. Eftersom hennes tandläkare sagt det till henne. Trots att hon bara var 4 år.

Som vi tycker så mycket om!

Grattis Filippa!

Kram

Liten Filippa! 

En hjälpande hand...

Godkväll!

Ibland känner man att man behöver en hjälpande hand. 

Igår var det en sådan dag.

Kram

Lekparkskalas i ösregn...

Godmorgon!

Snart 7-åring...

Filippa hade lekparkskalas i söndags tillsammans med en klasskompis och typiskt nog var molnen mörka på himlen och regnet öste ner. Vi bestämde att köra ändå, eftersom det var så många barn inbjudna och efter en timme med ihållande regn och fika och paketöppning under stora scentaket så stillade sig regnet och himlen sprack upp och sista timmen blev det till att gå och köpa glass till de barn som hade härdat ut regnet och en hel timme lekparkslek, blev det till slut.

Och födelsedagstjejerna var nöjda. Ändå.

Tursamt nog.

Kram

Full fart på Filippa och Felicia i parken...