Sänghimmel och feberheta, ångande flickor...

 Godkväll!

I den här sängen ligger två små sjuklingar och vi baddar pannor, hämtar dryck, klappar på små händer och stryker på rufsiga sängtoviga hår. Ibland är de feberheta så det nästan ryker om dem och februarifebern kommer och går. Det var nämligen Felicias tur i natt och ledsen liten flicka på F vaknade och var ångande varm och kokhet. Filippa är fortfarande stundtals hängig och slängig och långt ifrån i form och har antagit små svarta ringar under ögonen. 

De var i alla fall himlans glada igår då de äntligen fick sin efterlängtade sänghimmel och de låg och mös. Tätt intill.

Lyckliga.

Kram

Under takåsarna i Paris och intorkad blåbärsyoghurt...

Bonjour!

Fideli på sin Paris-resa 2009

Idag har jag varit med Edith Piaf under takåsarna i Paris. Ganska trevligt faktiskt när man står och skalar potatis och plockar ur diskmaskinen och försöker gnugga upp intorkad blåbärsyoghurt från köksgolvet. Några pastahjul hittade jag också och en hel del annat smått och gott.

 Funderar lite på mitt oglamouriga liv.

Vyer passerar förbi där man sitter på ett urgammalt café i Paris, med superlånga och supersmala ben, lite nonchalant slängda över varandra, med något snyggt högklackigt på fötterna. Sitter och sippar på en café au lait. En liten söt scarf blåser i vinden och det långa håret ligger liksom helt perfekt och är så där vågigt och Paristjockt, som man vill ha det. Lite trés chic, sådär.

Naturligtvis ser man ju Eiffeltornet i bakgrunden när man trippar hemåt i kvällningen, till den ursnygga takvåningen i stadsdelen Montmartre, nära Sacré-Coer, och man går så där snyggt och vant och inte alls vingligt och svajigt. Förmodligen har man en baguette under armen och en liten snygg, näpen handväska såklart och en liten kappa, i en fin vårig pastellfärg, som vippar lite när man går så där fint.

Ser ni?

Jag gör det. Hur klart som helst.

Au revoir

Fideli och La Tour Eiffel

Fotograf  Fideli

Ja, man skulle väl kunna stå ut par dagar eller så...

i denna vackra stad!

Parislängtar...

Skridskokalas och en liten prickig korv...

Trevlig lördagskväll!

Så svårt att motstå...

Började lördagsmorgonen med ett roligt och annorlunda skridskokalas. Felicia som inte är så haj på det där än åkte runt i ishallen med en beige plaststol att stödja sig på, när det kändes lite vingligt och svajigt, men det gick bra det med. Mamman som inte hade hunnit äta frukost, som vanligt typ, började dagen som det anstår en prinsessmamma, med grön prinsesstårta.

Därefter blev det en sväng till sopstationen, som verkar vara mångas lördagsnöje. Storögda såg Fanny och Felicia på hur det slängdes en gammal 70-talsbokhylla i brun fanér, med vitrinskåp, och de kunde inte för sitt liv förstå hur någon kunde slänga något så vackert! Kunde inte låta bli att påpeka detta för bokhylleslängarna och de skrattade och sade att vi fick den med glädje, om vi ville.
 Avböjde dock, vänligt men bestämt.

Sedan blev det en liten snabbsväng i några välkända klädaffärer och det är så himla svårt att motstå allt fint. Tittade som vanligt bara på barnkläder och blev helt sjuk och köpgalen av allt gulligt. Dock hade jag ju N med mig, shoppingbromsklossen, så det blev bara en kasse med hem. Och det var nog lika tur det. Det finns ju liksom ingen hejd på prinsessmamman ibland. Alltid trevligt också att gå in och krama supertrevliga Linda, på Flugger, som har den jättefina bloggen Årstidens bästa.

Floriskorven har förresten helt plötsligt transformerats till en prickig korv. Mår rätt så bra, men har små röda prickar på ryggen, halsen och magen. Gissar på tredagarsfeber.

Sen undrar jag en sak till. Är det en slump att Björn Skifs spelats på radion, två gånger idag, när jag har startat bilen.

Hur ofta händer det liksom.

Kram

Dammångest och reggae-moppning...

Godkväll!

Felicia ringer sin pojkvän i sin låtsastelefon och säger att hon är så stressad. Hmmm. Undrar var hon har hört det? Kanske får man ta och tagga ner lite, slå ner lite på växeln och försöka ta det lite lugnare. Måste det verkligen vara skinande rent i varje hörn, bara för att det är fredag? Om man inte hinner då? Det blir väl fredag i alla fall. Eller hur? Kan känna den där dammångesten ibland och att man vill hinna så himla mycket.

Förresten tänker jag att det finns typ en miljon saker som är viktigare. Som att hålla en hängig och supersnorig liten Floriskorv i famnen. Timme ut och timme in. Bara för att hon vill.

Sedan kan man ju alltid spela lite fredagsreggae också, medan man sveper runt med moppen. Blir faktiskt mycket roligare då. Alltmedan det slinker ner en mums-mums då och då. Eller rätt ofta.

 Om man nu måste vara så himla noga.

 Viktigare än allt annat är också att Emilia och Magnus har fått en liten underbar son idag! Hurra för Er! 

Eller att det är Internationella barncancerdagen idag. 

Ja. Typ såna saker.

Fredagskram

Börjar nog närma sig 200-årsstrecket snart...

Godkväll!

Många gamla högstadiesekvenser spelades upp igen, när man gick i sina gamla korridorer, nu ikväll på Öppet hus. Kändes precis som om det var igår typ, fast det egentligen var evigheter sen. Ja, det börjar nog närma sig 200-årsstrecket snart. Man är nästan som ett gammalt slottsspöke som är på besök. Lite trött sådär och som knappt orkar rassla ens. Tänkte på att sen, när det är de andra tjejernas tur så är man väl som ett vandrande fornminne. En relik, helt enkelt.

Kan omöjligt få in att det till hösten är Fridas tur att börja sjuan och att denna nu långa och gängliga tjej har blivit så stor.

Förresten så har vi en superhängig och dassig liten sexåring härhemma som känns misstänkt varm och har krupit ner under mammans täcke. 

Det verkar som det är Filippas tur nu. 

Kram

Mer som en karibisk bris och himlans mycket gos...

Goddag!

Flora är tack och lov pyttelite piggare och lite mer som en karibisk bris i pannan, snarare än Saharas öken. Fast klängig, mammig och gråtig, mest hela tiden. Mamman tycker synd om Floriskorven och gör så gott hon kan och önskar att hon kunde ta den där febern och snoret själv. Det är inte så himla lätt när man är en liten tokförkyld liten korv och har världens minsta lilla näsa och decilitrar med snor som ska ut. Liksom.

Men himlans mycket gos blir det och oräkneliga pussar på varma och mjukaste kinden.

Idag är det Alla Hjärtans Dag och då blir man så vansinnigt glad och varm i hjärtat när man får såna här fina presenter. 

Lika varm som Saharas öken. 

Snarare än en bris i Karibien.

 Ha en fin Alla Hjärtans Dag!

Kram

Det ligger liksom inte för mig...

Godkväll!

Vill ha tillbaka Busfloris...

Stackars Flora har feber och snoret rinner och hela hon är tilltufsad och vill bara sitta i knät och somnar till då och då och är så där ostyrslig och hängig och slängig och det är liksom ingen ordning på någonting och hon är lealös och febermjuk i kroppen. Orkeslös och matt. Vi vyssjar och torkar snor om vartannat och klappar på lilla heta pannan och stryker över det rufsiga håret och luggen som har blivit så lång, har kletat ihop sig lite.

Men det gör inget, för hon luktar Floris och majsvälling och bregott och de röda kinderna är blossande heta och nacken är svettig och ångande varm.

Annars har jag gått och gruvat mig lite över en sak, men det gick så himla bra idag. Ligger liksom inte för mig att sätta betyg på mig själv.

Men jag är glad. Väldigt glad. Tack.

Nu önskar jag bara att lilla korven blir frisk.

Det är det viktigaste.


Kram