Det som göms i snö...

Godkväll!

Det är precis som om någon bara fått springa från platsen hux flux, för på baksidan hade en kandelaber och en vattenkanna blivit avglömda på trappan, och frusit fast såklart...

Det är så in i norden kallt så man vill knappt sticka ut näsan fast samtidigt så är det ju så in i vassen vackert ute med soligt vinterland överallt, men man vill liksom inte gå några huttriga långpromenader och hacka tänder, med världens minsta näpna lilla Florisnäsa som blir knallröd på två sekunder i denna luciakyla.

Allt liksom krånglar och knirrar och knarrar när det är så här kallt. Bilen totalvägrade och nobbade helt att starta i sibirisk vinter idag och bara att låsa ytterdörren blir liksom lite trögt och kärvt.

 Långsamt och sävligt.

Fast som sagt, hiskeligt vackert är det i alla fall.

Det måste man medge.

Kram

Som en liten iller, ungefär...

Godmorgon!

Liten Flisa, nästan 2 år...

Liten Filippa, 3 1/2 år

Blev lite nostalgisk och tillbakalängtande när jag satt och tittade på gamla kort och hittade lite luciakort från förr. Vill bara borra in näsan i Felicias rufsiga tomteflickehår, gosa med en liten iskall FilippaLucia och värma hennes luciastela fingrar i mina och vifta bort en pepparkakssmula som fastnat på hennes röda kind, pussa på två gulliga pepparkaksgummor och krama en snart femtonårig Fideli, som hade drömmar om skidgymnasium och som tränade nästan varje dag. Startställningar, positioner och käppträning.

Mindes plötsligt mina egna luciatåg från lekis och framåt och kliande glitter, skrynkliga lusselinnen i platspåsar och knepiga krångliga verser att komma ihåg, rinnande stearin, vita strumpor som inte var så vita längre efter att ha, så vackert, värdigt och stilfullt som man bara kunde, skridit fram på gympagolv och decembersmutsiga affärsklinkergolv och barnens alla luciatåg som man tittat på, med tårar i ögonen, och alla kommande, förhoppningsvis. Vad små skruttfiorna var här och då hade vi inte en aning om att det skulle komma en liten busig Florispeppis, med symaskinsgaddar och glada pliriga ögon, några år senare. Som skulle åla runt som en liten kålmask på golven, hasa sig fram med underarmarna, precis med en stil, liksom "ålning medelst hasning", som man gör i armén under låga hinder och i lortiga leriga diken, med en liten pepparkaksgummemössa, i brun mjuk plysch med vita hjärtan på, där det skulle sticka ut yviga, ljusa hårstrån under luvan. Som liksom skulle vaja i luftdraget eftersom hon ålade runt så snabbt. Så ingen hann med.

Över trösklar och dammsugarslangar.

Som en liten iller, ungefär.

Ha en fin Lucia!

Kram

Fideli och Filippa, på Lucia för tre år sedan...

PepparkaksFanny och pepparkaksFrida...

Här är hon ju, den lilla kålmasken, lika snabb som en iller ungefär...
I Filippas knä, sitter hon, den lilla Florispeppisen!

- Mamma, det här är min dag!

Godkväll!

Filippa på orkesterkonserten i måndags... Djup koncentration!

Full rulle och fullt skubb har det varit i dagarna i ända, nu ett par dar, med fullproppat program och späckat schema och äntligen finns lite tid att pusta, andas ut och få lite julefrid. Måste få tacka för alla fina kommentarer om lilla Floriskorven som dansar loss till KappAhlreklamen. Hemkära Hanna föreslog att jag skulle ta kontakt med KappAhl och jag skickade iväg ett litet mail, bara för att det var en skojig och rolig grej. Dock blev de förtjusta, så nu är lilla korven med i dagens modeblogg! Så numera är lilla korven dagens dansande kändisbebis. Minsann.

Kappahl´s Modeblogg

Felicias fina lusselinne, som alla tjejerna har haft och som Fideli har ärvt i sin tur...

Igår hade Felicia lussetåg på dagis och för första gången på tusen år, i Villa Bellevue, så var det bara ett barn som skulle lussa i år. Konstigt att bara stryka ett lucialinne och inte fyra-fem stycken... Felicia var i alla fall tagen av stundens allvar och satt som ett ljus medan hon fick håret lockat. Hon kände sig oerhört speciell och sjusärdeles unik och efter lusseriet kom hon stolt fram till mig och sa:

 - Mamma, det här är min dag!

- Ja Felicia, det här är bara din dag, svarade jag allvarsamt. - Bara din.

En enastående liten Flisanlucia!

Florisen hade kvällen till ära satt på sig tomteklänning och luva,
för att liksom matcha in bland alla tärnor, lucior, pepparkaksgummor och gubbar...

Kvällen avslutades igår med sedvanligt härligt och efterlängtat julkalas i Kalvängen, med glada jobbarkompisgänget, och som vanligt blev alla proppmätta med magarna fulla med Janssons, julskinka, ost och kex, dajmmuffins, knäck, kolakakor, och mandelsnäckor och typ en miljard andra godsaker. Allt var precis som föregående år och det är liksom det som är det finemangiga med hela grejen. Att allt är precis som förra året. Efter massor av varma och goa skratt och asflabb och spännande, nervkittlande julklappsutdelning, så begav sig de lyckliga människorna, med julstämning ända upp till öronen, sig hemåt igen. Redan längtande till nästa år. 

Ja, vad säger man... Välkomna till bords!
T o m våra namn står på pepparkakorna, precis som alla andra år...

Det dignande glöggbordet med allehande kex, goda ostar och marmelader, fransk nougat, brända mandlar, chokladgodis och en massa andra godsaker...

Såå myyysigt...

och hemtrevligt...

Ja, som vanligt ville ingen gå hem...
Men, till slut måste man ju... Tyvärr...

Hela trädgården var fulla med sådan här Disneygranar täckta med massor av snö...
Som en sagovärld!

Sötbebispanikanfall!

Godkväll, denna sena afton!

Mamman kör ett litet experiment...

Att Floriskorven tycker om musik råder det ju inga tvivel om, det känner vi liksom ju redan till. Men att hon fullkomligt tokälskar Kappahls reklamjingel, så till den milda grad att hon börjar gunga med hela kroppen, nästan viftar på svansen, börjar svänga och fäkta med armarna och böjer på benen upp och ner och ler med hela ansiktet och skrattar sådär supergulligt och bebisgurglande. Det visste vi däremot inte förrän härom dagen. Detta mönster upprepas sig varje gång Kappahlflickorna visar sig i rutan och bara då, ingen annan gång. 

Så varje gång det är dags, så rycker hon till och tittar upp och kör igång sin lilla rosade Kappahls-show och alla blir helt till sig och skrattar så tårarna sprutar och får sötbebispanikanfall och måste krama och gosa och pussa lilla korven överallt. Tills hon blir alldeles vimmelkantig och druttar på ändan.

Och skrattar lite till.

    Hey I Like Your Style

Kram

när Florpis rest sig mot datastolen...

så sätter mamman på Kappahls reklamjingel på Youtube.
Reaktionen lät inte vänta på sig...
Hej och hå vad det viftas och dansas!
Lycklig liten korv...

Godiset jag glömt bort att jag saknat...

Godmorgon!

Tänk att det finns godis som man saknar jättemycket, trots att man liksom nästan praktiskt tagit glömt bort att den ens funnits och när man sen en dag får syn på det igen så inser man plötsligt hur hiskeligt mycket man längtat efter detta och får liksom ingen rast och ro i kroppen förrän man smakat det igen och sedan poff så är man 12 år igen och kan inte för allt i världen förstå att någon kunde vara så urbota korkad att de slutade tillverka detta himmelska goda godis.

Kom ju sedan osökt att tänka på allt annat gott som man blivit berövad på under årens lopp som Bugg, Riff, Jenka, Shake, Chock, Nickel, Zig Zag, Smurf salt-lakrits tablettask, Smajl, Sorbits, Ako chokladkola, Rigi mjölkchoklad, SALT i SOL, svarta dödskallar och ROB.

Vart tog det vägen? Hur tänkte man? 

Tack snälla hembygdsgården i Fagersta för att jag fick bli 12 år igen.

Kram

Inspirerad av änglarna...

God eftermiddag!

Idag kör vi storstädning, likt änglarna härom natten. Här frostas det av frysar, bäddas rent i sängar, dammsugs och storstädas i skafferiet. Och julpyntas lite däremellan.

De små har kastats sig ut i smällkalla snöhögar. Kommer förmodligen snart in, med knallröda kinder som blossar och vill ha varm choklad och bullar.

De brukar vilja ha det.

Kram

Fick denna söta lilla kanna av min kära mor idag, i namnsdagspresent.
Grattis alla som heter Anna, därute!

Som om änglarna hade storstädning...

Godmorgon!

I slutet av sommaren köptes denna bonad, men kändes inte så aktuell då...

När vi körde hem från Gladtjärns julbord igår, och vi var så där saligt mätta och glada efter trevligt sällskap, så var det precis som om änglarna hade storstädning däruppe och ruskade stora bolsterkuddar på himlen. Stora vita flingor singlade ner. Hela svarta natten var full, och det var så otroligt mycket snö och vitt, vitt överallt och granarna var nedtyngda av vita, fluffiga bolstertäcken, som änglarna tappat, som de gör när de blir så där fulla av iver att få julfint uppe hos sig.

Ja, det var precis som om det vore självaste förtrollade julnatten. Som om man körde i en saga. Ni vet, så där overkligt drömlikt och trolskt, att det faktiskt blir lite svårfattligt.

Att det är på riktigt och sant.

Tänk att snö kan vara så vackert.


Kram

Detta är vårt lilla köksfönster och är ett av husets två små, och är ett av de äldsta...

Det måste ju bara finnas några gamla orangea pappstjärnor i huset,
 och  jag tycker de är de allra vackraste...

Men hux flux, är det snart jul och bonaden har fått sättas upp...
Skymtar ni den däruppe?