Ingen mat på flera veckor, julmarknad och lååång Florislugg....

Godmorgon!

Snööööö! Filippa på kyrktrappan i kylig söndagssol...

Jodå, vi blev lyckligt bönhörda och Fideli kom hem den här första adventshelgen i snöiga och svinkalla december. Vi hämtade vår stora, efterlängtade dotter i Västerås i lördags och efter pusskalas blev det lite shopping i storstan. Småstadsbor gick storögda omkring och åkte ovant i branta läskiga rulltrappor, bland tingeltangel, grannlåt och blinkande ljusslingor.

På söndagen var det dags för Fanny och Filippa att sjunga i kyrkokören för första gången, så i 14 minusgrader, kämpade vi oss i väg, i arla morgonstund. Filippa var först inte så sugen utan kände sig blyg och förlägen och gömde sig under pianostolen, men kom snällt fram när det var dags och var det minsann inte hon som sjöng med liv och lust, så det stod härliga till och gjorde rörelserna med världens inlevelse och feeling. När vi hade tinat upp lite på kyrkbänkarna, och fått saliga julpsalmer till livs och blivit sådär snälla och lena inuti, så fick vi fylla våra hungriga söndagsmagar med mumsig tomtegröt. Och blev ännu snällare och lenare. Lyckliga barn, fick ta hur mycket socker och kanel som de ville.

 Sedan var det dags att förbereda för att åka på julmarknad på hembygdsgården. Underställ, hemstickade tröjor och overaller bylsades på och andedräkten rykte som skorstenar, under tjocka halsdukar som virades flera varv. Men precis som det ska vara på en julmarknad, första advent.

Gustafskorvar, ostar, julbockar, kransar, vacker keramik och hemgjord gelé, i långa rader. Det lyste juligt och inbjudande i de små stugorna och i Bergsmannens stuga skrockade självaste jultomten: 

- Välkommen! Sådär gemytligt, vänligt och tomteaktigt. Den röda pappersstjärnan lyste vackert och gammaldags i fönstret. Filippa förklarade kavat och snusförnuftigt hur det var ordnat i stugan, eftersom hon hade varit där med förskoleklassen, samma vecka. 

- Nej, nu vill jag åka hem och sova, jag håller på att frysa ihjäl och jag är trött, sa Felicia till sist. Nöjd och fylld med julstämning till bredden och en liten påse, med chokladfigurer inslagen i färggrann folie, i nypan.

Så, så fick det bli.

Hem och tända sprakande och knastrande brasor i kakelugnarna, som fick värma frusna julmarknadsbarn. Och deras mamma och pappa.

Som frös ända in i märgen.

Men var glada och muntra ändå.

För denna juliga, vackra, snöiga, iskalla, första advent.

Kram

En påpälsad Filippa...

och en liten Floriskorv som har fått jättelååång lugg... och en röd liten mule!

Filippa och Felicia blev plötsligt vrålhungriga och höll typ på att svälta ihjäl, när vi gick förbi ett korvstånd...
Felicia: - Mamma, tänk på att jag inte har ätit på flera veckor...
Här står Filippa vid farmors stånd, vid hennes fina keramik, och mumsar korv!

Små halsdukstjejer som nyfiket spanar in i tomtarnas hus...

Lövparkens trädgård hade också julmarknad och Fideli och Flora passade på att gosa lite, inne i den ljuvliga stugvärmen, bland hyacinter, småtomtar och ljuslyktor.

Ovana vingliga högklackeben...

Godmorgon!

Sexbarnsmamman gick hem i sena kvällen på ovana vingliga högklackeben, med ett julbord och två julmust, ja, det blir man inte så uppkäftig på, innanför västen och en snopen andraplats i kvällens musikkryss, men då mamman, som är från Kolarbyn, är en osedvanligt utpräglad vinnarskalle, så fick det väl gå ändå eftersom hon hade fått fulskratta så mycket och hjärtligt och gott att tårarna rann och fått krama sina goa och gulliga arbetskamrater, som hon saknar så mycket och tycker så himmelens mycket om och hade hon minsann inte fått dansa lite också och det var var väl tur att hon tränat lite på olika moves med Floriskorven och medan alla var så in i bomben glada, för att det snart var jul och att man samtidigt fick shejka loss lite, nej, jag är inte 200 år, samtidigt som det toksnöade stora dasslock ute och hela världen var liksom inbäddad i vit fluffig bomull, som i den juligaste Disneyfilm, så var mamman liksom helnöjd och lycklig och tänkte att eftersom det vankas två julbord till denna vecka så får det nog bli lågskor, eftersom mamman mest hasar runt hemma med mjukisbyxor, noppiga tröjor, rufsigt hår och foppisar och inte tränat så mycket. På det där med klackskor. Trots att det ligger tio par stövlar i garderoben. Minst.

Ja, så får det nog bli, tänkte mamman nöjd och glad medan det landade ett stort dasslock på hennes näsa, samtidigt som hon hörde tjo och tjim, glada tillrop och minsann sjöng de inte en lite refräng för mamman, genom det öppnat fönstret, när hon vinglade hem försiktigt, ja, lite som en pensionär, genom vinterlandet och yriga snöflingor.

Ja, jag säger God Jul då.

Det är väl nu det börjar.

Kram

Om du sjunger och ler...

Godmorgon!

 Jag vet inte vad det är, men jag har en förkärlek för gamla vackra sånger, precis som jag verkligen älskar gamla svartvita långfilmer. Finns väl få saker som kan få en sådär glad och varm inuti som en riktigt gammal, härlig, snäll, varm och godhjärtad film, där alla är hyvens reko och bussiga. Så där som man önskade att världen var. Jämt. Att alla var lyckliga och lite sådär rosa skimmer i kanterna.

När jag går här hemma och städar och donar så lyssnar jag ibland gärna på gamla fina melodier med den vackraste poesi. Blir lite varm inuti. Jag tänker på de kvinnor som levt i det här gamla huset, hur pigan säkert stod och strök i jungfrukammaren till Ulla Billquist, från en raspig radio eller knastrig grammofon. Knäskurade golven, lagade mat på vedspisen och hur familjen pyntade till jul, hängde upp pappersstjärnor i fönstren och hur de tände i kakelugnarna varje morgon. Hur elden sprakade, medan morgonkaffet intogs och världens nyheter lästes i tidningen. All pianospel som spelats här. 

Alla jular som firats i Villa Bellevue.

Tänk om huset kunde berätta.

Det är sånt jag går och tänker på, när jag går här och pyntar till advent. Lyssnar på Ulla Billquist.

Och blir varm inuti.

Ulla Billquist - Om Du Sjunger och Ler

Kram

Ute på turné och pepparkaksdegsnorpare...

Godkväll!

Filippa och Felicia som bakar pepparkakor, december 2011.

Jag var skamset nog först i stan med pyntat hus, men nu är det omvända roller och det lyser vackert  i grannarnas fönster och i hela stan med, för den delen.

Vi har inte fått upp ljusslingor än, har inte tänt julstjärnorna, inte packat upp adventsstakarna, hjärtan, luciatåg och pepparkaksgubbar i porslin och inte fixat någon utegran. Inte fått upp grangirlanger, kransar, glitter och vikta gamla papperstomtar på rad. Inte plockat fram den gamla halmbocken, satt upp mina gamla fina julbonader eller bytt till julgardinerna. Vi är hopplöst efter, helt enkelt.

Men det blir väl någon råd med det. Ändå. Tids nog.

Fast jag är lite sugen på att baka pepparkakor och göra lite lussebullar. Kanske får vi vänta tills Fideli kommer hem, för hon var världssugen på att baka peppisar, sist hon var hemma. Hon och klassen är ute på turné i Östergötland den här veckan och sjunger Melloschlagers. Om stjärnorna vill och turen är med oss så kommer hon hem redan till helgen. Vi håller tummarna, hoppas och ber.

Ute på turné.

Ja, det låter nåt det...

Kram

Floras lilla förkläde hänger på vedspisen.
Kanske en liten korv kommer att försöka norpa pepparkaksdeg i år...

Linslusedags igen...

Godmiddag!

VLT:s bilaga, Bostad

Hade inte en aning, utan de ringde från jobbet idag då de hade sett att vi var i med i tidningen.

Då var man linslusar igen då.

Kram

Lealös av bebisgurgel...

Godkväll!

Har köpt våningsfat i zink på bloppis, hos den fina bloggen Hemma hos Krusidull

Har mest hasat runt och dragit upp hängiga byxor idag, då jag varit lite för slö och orkeslös för att leta efter skärp. Gjort lite här och där, åkt lite hit och dit, inte fått något vettigt gjort, tycker jag. Skjutsat barn. Hämtat barn. Skjutsat barn igen och hämtat dem igen. Åkt med 57 kassar till sopstation, tvättat 18 tvättar, hängt 18 tvättar. Strykit lite av toppen på mitt strykberg. Lagt in kläder. Lagt in disk i diskmaskinen. Plockat ur diskmaskinen. Plockat in en ny diskmaskin. Lagat mat. Ätit. Dukat av. Plockat in i diskmaskinen igen. Dammsugit. Varit ut med soporna. Bäddat sängarna. Kramat dagis- och skolbarn. Pussat man, som var hem på lunch. Lagat kvällsmat. Varit på föräldramöte med innebandyklubben och sedan skolcafé och tittat på teater och köpt mumsig kladdkaka, knäck och saffransskorpor.

Fast mest har jag gosat och busat med liten Floriskorv, som gurglar och säger med mycket ljus och söt bebisstämma: - Da, da, da! Så gulligt och rart att mamman smälter ner till en liten blöt fläck och blir liksom lealös och slapp och blir liggande kvar och får inget vettigt gjort. 

Alls.

Kram

Likaså detta zinkhjärta!

Brödet som mättar hunger...

Godmorgon!

Filippa kände sig lite hängig igår och valde att vara hemma både från fiollektionen och från Högby Alpina-träningen.
Fast det gjorde inte så mycket, hon fick ju gos från lilla Florpisen, istället.

Kom igår att tänka på ett bröd som är så fantastiskt gott, som smakar himmelskt och är världens lättaste att göra. Ska inte ens jäsas. Synnerligen mumsigt och frågar ni mina barn så är det jordens godaste bröd.

Brödet som mättar hunger.

Som i Mio min Mio.


Kram

Gunvors russinlimpa

4.5 dl vetemjöl

4.5 dl grahamsmjöl

1.5 dl rågmjöl

2.25 dl havrekross 

1.5 dl vetekli

3 tsk bikarbonat

1.5 tsk salt

1/2 - 1 dl sirap

1 liter filmjölk

russin och hasselnötter efter behag

Blanda alla torra ingredienser och häll sedan i filmjölken och sirapen. Häll i två väl smorda (bröa gärna med kokos) avlånga 1.5 liters formar.

Grädda i 150 °, ca 90 min

Jordens godaste bröd?