Att ha burit på en hemlighet...

Godkväll!

Fideli och liten Flora...

Det känns fint på något sätt att få lyckan att bära på en hemlighet. Känns så gott i hjärtat och lenar lite när annat skaver. Länge har den funnits där nu. I hjärtat.

Och när sommaren är som bäst och solen skiner som mest och himlen är som blåast och när vattnet är som varmast och gräset som grönast och rosorna som allra finast. Då kommer mamman och pappan att bli mormor och morfar. Och den där långhåriga och bullriga och kramiga har hittat sin kära som hon vill dela livet med.

Och det är inte så länge sedan som mamman rusade ut från pärmvärlden på ben som inte bar och när hon inte visste om hon hade någon bullrig och kramig kvar.

Nu finns det ett nytt litet liv i den där krammagen.

Och lyckan finner inga gränser.

Kram