Igår när regnet sakta föll och diset aldrig verkade skingra sig vaknade jag med ett tungt vemod och sorg. Drömmar som kom tillbaka och som påminner om förgänglighet och att inget är för evigt. Och tårarna föll. Det var en ledsen måndag. Om saknad.
Inte visste jag då det jag vet nu. Visste inte när jag skrev igår. Som många trodde.
Visste inte att gårdagens verklighet var värre än en mardröm. Overkligt. Ofattbart.
Och att hjärtat nästan slits sönder. Gör så ont. Så fruktansvärt ont.
Idag finns inga ord som räcker till. Absolut inga. Det går bara inte.
Och alla mina tankar.
Går till Er.
Kram
Stor kram till dig Petronella
SvaraRaderafrån Jenny
Varma varma kramar till dig fina..
SvaraRadera/Anna
Jag trodde du visste...
SvaraRaderaKram!!
Tack finaste Jenny och Anna!
SvaraRaderaKraam
Petronella
Annelie!
SvaraRaderaNej, hade inte en aning. Vaknade efter en mardröm och skrev på en gång och publicerade inlägget på kvällen. När det sakta började gå upp för mig att något var på riktigt tok och fel! Förstod också att andra trodde att jag visste och att jag skrev om det. Vilket jag inte alls gjorde utan det var en helt annan sak som hände för flera år sedan, som jag blev påmind om. Vad gäller det som har hänt nu, så har jag inga ord alls. För det är så otroligt sorgligt och alla mina tankar går till familjen.
Stor kram
Petronella
Kramas ♡ ...
SvaraRaderaJag vet inte vad som hänt, men av ditt inlägg förstår jag att det är något tragiskt...
SvaraRaderaStor kram
Jessica
<3 <3
SvaraRaderaSkickar en stor värmande kram! /Annika
SvaraRaderaSå ofattbart.. <3
SvaraRadera