tisdag 25 mars 2014

Och plötsligt står tiden stilla...

Godkväll!


En timme är som en minut och en dag som en timme och mamman hinner inte med. Kommer inte ifatt. Når inte fram. Allt som hon vill. Allt som hon strävar efter. Har viljan och lusten och gnistan. Men inte tiden.

Stampar. Kommer ingenstans. Går sakta framåt. 

Allt är som ett ögonblick. Tidevarvet kort. Alltför kort.

Får en klump. Av vemod. Och vankelmod.

Och den vackraste vårsolen lyser in genom randiga rutor.

Och en liten Floriskorv kryper upp i knät och stryker mamman över handen. Och hon förstår och hon har sol i håret och plötsligt står tiden stilla.

För en stund.


Kram


5 kommentarer:

  1. Ja, tänk om man kunde trycka på paus själv ibland... De där magiska ögonblicken.
    Va rädd om dig och tack för din omtanke.
    Kram Anna

    SvaraRadera