Att vara bättre än bäst och tanka lite Fridabensin...

Godmorgon!

Mamman somnar. Drömmer att hon är helt makalöst och fantastiskt duktig på innebandy. Det är match och mamman är mycket yngre och har en röd glansig matchtröja på sig. Hon dribblar sig igenom försvaret gång på gång och sätter bollen i nätkrysset hela tiden. Hon vinner lätt alla tekningar och hon har liksom bara hoppat in i laget lite spontant. Har aldrig tränat. Och alla gapar och tappar hakan och talangscouterna gnuggar händerna och mammans klubba är som ett trollspö som hon svingar och hon är också snäll och bussig och gör toklätta och okomplicerade passningar så att även de andra kan göra mål.
Går liksom inte att missa. 

Hon är helt otrolig och osannolikt lysande och alla jublar och benen är som outtröttliga lärkvingar och pilsnabba. Hon är helt enkelt bättre än bäst. Enastående och utan dess like.

Mamman vaknar. Med en känsla av att vara oövervinnerlig.
En bra känsla.

Har ont i ryggen och kan dock knappt ta sig upp i sängen. Fast man kanske blir lite stelbent när man gjort 38 mål och spelat helt övernaturligt förträffligt.

Upptäcker att hennes lilla rymmarkorv är borta. Som alltid brukar stryka henne över kinden och buffa på henne. Och rabbla osammanhängande och totalt obegripligt. Fast på ett gulligt ettårsvis.

Hittar korven.

Sovandes. Har gått och lagt sig i Fridas säng.

Kanske känner på sig att Frida ska bara borta på fotbollscup nu i hela fyra dagar.

Så hon måste tanka. 

Lite Fridabensin.

Kram

Här dansar de till Medina- Miss Decibel