Och den där björktapeten som var så vacker...

Godkväll!

Avsked kan både vara sorgsna och vackra. Och jag minns så väl den där björktapeten som jag tyckte var så vacker. Och goda bullar och mjuka händer. Och alla fotografierna. Som stod uppradade. Men nu är de tillsammans igen. Hon och han. I björksalar och skimmer. Det är en fin tanke i allt det ledsamma. Och en tröst.

Och begravningar kan vara så fina. Även om det gör ont. 

Även om man saknar.

För det blir så tomt.

Men det är också.

En hyllning.

Till ett liv.

Kram