Det där sagolika och overkliga kontraster...

 Godkväll!

Det där vackra... Lite sagolika.

Mamman springer omkring och fjantar sig och har sig och beskriver lite sin egendomliga dag. Som liksom ingår. Fast ändå inte. Inte så ofta i alla fall. Kikar fram bakom dörrposter och draperier.

Flickorna på F viker sig av skratt och tårarna rinner och de säger att de inte riktigt kan fatta.

Fatta att den där mamman som skriker när det är stora läskiga tarantellor som springer över köksgolvet och som gråter till svartvita gamla filmer. Som är mjuk och rund. Och gillar snälla saker utan vassa kanter och blommor och ängliga grejer och berätta sagor och baka och läsa dikter och poesi. Kan vara så där cool och schitzofreniaktig. När det gäller.

Mamman blinkar lite.

Och så fjantar hon sig. Och har sig.

Lite till.

Kram