Nätt och lätt och pimpinett...

Godkväll!

När timmen är sen och det är läggdags för hundra år sedan fast julisolen knappt har gått ner och kvällsljuset silas genom de skira gardinerna så kommer liten älskad Felicia in i rummet och trippar i en liten rosa transparent balettkjol med paljetter i nederkant och de näpnaste små balettskor som finns. Hon trippar så där nätt och lätt och pimpinett och snurrar runt väldans tjusigt och elegant och gör en snygg plié och en grand battements och vi bara gapar och blir lite balettsugna och balettiviriga vi med och dras med i hennes ljuvliga balettaura och mamman sätter på Tjajkovskijs Svansjön och mamman och pappan och flickorna på F blir liksom superbalettiga och springer runt och försöker vara lätta som fjädrar och inte dunsa så hårt i trägolvet och dansar runt och har sig och när det läskiga partiet kommer gör pappan stora rörelser med armarna och liksom jagar de små söta svanarna som tjuter av förtjusning. 

Och springer.

Liten Floriskorv försöker ställa sig på huvudet och skrattar högt och mamman och pappan turas om att hålla henne högt, högt och snurrar runt och korven blir som en liten ostbåge i luften med benen uppåt och som värsta prima ballerina och alla blir yrsliga och snurriga av allt balettande och när pappan ska lyfta mamman i midjan är det stört omöjligt och det går bara inte för mamman känner sig tung som en megastor lastbil ungefär med en sisådär fyra-fem släp dessutom och är inte är så där värst supergraciös längre och hon är också himlans kittlig och killig så hon kan inte sluta att skratta. 

Inte pappan och lilla korven heller.

Kram