Lindgården, i våra hjärtan...

God eftermiddag!

Märkligt att vakna upp en vansinnigt vacker, men iskall lördagsmorgon i mars och barnen är spända och förväntansfulla då vi ska åka till Lindgården, församlingshemmet, på klädbytardag. För att i nästa stund läsa att Lindgården har brunnit under natten och att de ska låta byggnaden brinna ner, då den inte går att rädda.

Eftersom jag har barnen på skolan och de har matsal på Lindgården och Lindgården kan också stoltsera med en jättefin barnverksamhet, körer, rockskolor, musikstudio, konferenslokaler, restaurang och församlingsexpedition, så känns det så fruktansvärt tråkigt och ledsamt. Man har en klump i magen idag och det gör liksom ont i hjärtat. Det är svårt att ta in och fatta och förstå. Jag och många med mig har varit där så många, många gånger och har så många minnen.

Ingen människa kom dock till skada, men jag tänker på all personal som inte har någon arbetsplats på måndag. Och hur sorgligt det måste kännas. Tänker också på alla barn som älskade att vara på Lindgården och på alla ungdomar och vuxna, där Lindgården var som ett trivsamt vardagsrum för alla.

Bedrövligt och tragiskt.


En stor kram!