Ovana vingliga högklackeben...

Godmorgon!

Sexbarnsmamman gick hem i sena kvällen på ovana vingliga högklackeben, med ett julbord och två julmust, ja, det blir man inte så uppkäftig på, innanför västen och en snopen andraplats i kvällens musikkryss, men då mamman, som är från Kolarbyn, är en osedvanligt utpräglad vinnarskalle, så fick det väl gå ändå eftersom hon hade fått fulskratta så mycket och hjärtligt och gott att tårarna rann och fått krama sina goa och gulliga arbetskamrater, som hon saknar så mycket och tycker så himmelens mycket om och hade hon minsann inte fått dansa lite också och det var var väl tur att hon tränat lite på olika moves med Floriskorven och medan alla var så in i bomben glada, för att det snart var jul och att man samtidigt fick shejka loss lite, nej, jag är inte 200 år, samtidigt som det toksnöade stora dasslock ute och hela världen var liksom inbäddad i vit fluffig bomull, som i den juligaste Disneyfilm, så var mamman liksom helnöjd och lycklig och tänkte att eftersom det vankas två julbord till denna vecka så får det nog bli lågskor, eftersom mamman mest hasar runt hemma med mjukisbyxor, noppiga tröjor, rufsigt hår och foppisar och inte tränat så mycket. På det där med klackskor. Trots att det ligger tio par stövlar i garderoben. Minst.

Ja, så får det nog bli, tänkte mamman nöjd och glad medan det landade ett stort dasslock på hennes näsa, samtidigt som hon hörde tjo och tjim, glada tillrop och minsann sjöng de inte en lite refräng för mamman, genom det öppnat fönstret, när hon vinglade hem försiktigt, ja, lite som en pensionär, genom vinterlandet och yriga snöflingor.

Ja, jag säger God Jul då.

Det är väl nu det börjar.

Kram