Fångad av en stormvind...

Godkväll!

Den lilla Floriskorven är mäkta intresserad av allt vad hennes spännande mamma tar sig för och är efter henne som en skugga. Hela tiden. All vaken tid. Idag när mamman dammsög upp änglatofflor under sängen, ställde sig korven mot dammsugaren och var mallig och stolt som en tupp. Hon tyckte det var så skojigt och festligt att stå där och känna vindpusten i håret.  Efter ett tag lyckades hon dock öka reglaget, av misstag, så det började att blåsa mycket kraftiga vindar. Halv storm, faktiskt. Det tunna mjukaste håret som luktar bebis och hallon, som mamman tycker så mycket om att snusa på, stod som en segelduk rakt upp och Flora pep och skrattade högt.
 Och visade symaskinskgaddarna.

Mamman kunde inte heller låta bli att skratta, då korven hade lagt sig till med Carolamanéer, och stod på svajiga, vingliga ben.
Lycklig med sin fläktmaskin. 

Med håret på ända.

Som vajade och for hit och dit. I vinden.

Kram