Älskade Frida 12 år!

Godmorgon!

Frida, som alltid har nära till skratt...

och gulliga skrattgropar!

Tänk att det är 12 år sedan som vi åkte hemifrån vid sjublecket på morgonen, den 6 nov år 2000, i den vita Jettan -81, med röd tygklädsel. Det hade kommit snö på natten, och hela staden var täckt med ett vitt täcke, den här lycksaliga morgonen. Det var egentligen 10 dagar för tidigt, men jag var säker på att den lilla bebisen därinne skulle komma den här dagen, det var liksom ingen tvekan om det. Vi hade pussat och kramat Fideli, jättehårt och jättelänge och lämnat henne hos mormor och morfar. Hon stod i köksfönstret med långa flätor och vinkade åt oss, och det knöt sig lite i hjärtat. Av längtan.
Vår älskade Fideli. Som säkerligen skulle bli storasyster idag. Om allt gick bra. Ja, gode Gud, låt allt gå bra.

Spända och förväntansfulla kom vi fram vid 8-tiden. Vi fick ett eget rum och allt kändes ganska lugnt. Jag fick en jordgubbsmilkshake och det kändes så lyxigt, mot när Fideli föddes med buller och bång, 5 år och 10 månader tidigare. Då hanns det minsann inte med några milkshakes...

Fick frågan om jag ville bada och det lät ju skönt. Det tuffade på sin gilla gång och jag sörplade på min milkshake och vi höll varandra i handen och längtade så efter att få hålla vårt efterlängtade barn i famnen. Efter några timmar hoppade jag i det enorma badkaret. Nästan på en gång blev värkarna fruktansvärt intensiva, så efter endast ett kort tag, blev jag tvungen att ta mig upp från badet, och ringa på klockan, för det började trycka på enormt. De fick snabbt in mig på rummet igen. Var helt öppen och strax efter, kl 11.45, föddes en liten flicka med brunt, lockigt hår. 

Tårarna rann och vi var helt förstummade. En flicka! Vi var så säkra på att det var en liten Hampus som skulle komma, så vi satt häpna, men otroligt tacksamma för vårt barn, och höll denna änglalika, lilla vackra flicka i famnen och funderade vad hon skulle heta. Den lilla flickan, som var så lugn och fridfull. Med brunt lockigt hår. Vårt nyfödda barn. Lyckan visste inga gränser. Som alltid, när man blir förälder. Hur man än blir det.

Plötsligt sade N, att flickebarnet kanske kunde heta Frida, eftersom hon såg så fridfull ut. Lyckliga och tårögda, kände vi båda två att visst var det en liten Frida, något annat kunde det omöjligt vara.

Fideli och Frida. 

Vad fint det lät. Tillsammans.

Idag fyller den älskade flickungen 12 år.

Så lyckliga vi är att just du kom till oss!

Grattis Frida!

Kram

Frida i magen, två dagar innan hon föddes...
Fideli längtade så mycket efter sitt lilla syskon!

Frida, ca 9 månader... Lika gammal som Florisen!

Frida var verkligen ett lugnt litet barn, absolut vårt lugnaste av alla... Vi hade ju liksom haft "den vilda bebin" förut och plötsligt fick vi ett barn som inte alls var så. Vi kunde haft typ 25 små Fridor hemma. Det skulle liksom knappt märkas ändå..

Vår lilla Fridisgoding! 

Liten Frida och jag