Går ju inte an att bara glida fram på en räkmacka hela dagarna...

Godmorgon!

Ser ni ballongen däruppe?

Hela kyrkan var full med prickiga ballonger i söndags...

Mamman är en gnutta fridfullare och lite mer harmonisk inombords nu när Frida kom hem levande från sin farofyllda och smått livsfarliga Gröna Lundsresa och även Filippa kom turligen hem välbehållen från sin skolresa igår. Fast i och för sig så lät inte Järnvägsmuséet i Gävle lika illavarslande och riskabelt.

Annars så finns det väl knappt något vackrare än att lyssna på en kör som sjunger så fint så man får rysningar och när de sjunger "En väldig grönskas rika dräkt" och klämmer i så där högt ni vet, då blir det nästan outhärdligt vackert och man får verkligen behärska sig och betvinga tårarna och försöka lägga band på sig. Där i bänken. Tack för den fina sången, Bella Donna-kören och min kära mor.

Annars finns det väl inget trökigare än när man tagit kvällsduschen och inser att det är översvämning i hela tvättstugan och plötsligen hade även halva Kilimanjarostrykberget ramlat i golvet och låg och simmade omkring på klinkerplattorna. Crawlade runt därnere. 

Lite hånfullt.

Kanske blir så när man är 47 flickor i familjen där de flesta har typ en meter långt hår. Till slut så blir det väl stopp i avloppet.

Men då blev mamman lite trött. Ganska trött faktiskt.

Och tänkte att det måste väl vägas upp här i livet också. Går ju inte an att bara glida fram på en räkmacka hela dagarna. Måste ju helt enkelt kompenseras med både ris och ros och ying och yang. Eller ja, ni fattar. Balans liksom.

Sedan gick mamman och lade sig i soffan. 

Lite översvämningstjurig sådär.

Och somnade såklart.

Vilken skräll, va.

Kram

Filippa

Floriskorven, som låg och sov när det var dags att åka iväg till kyrkan, blev så här glad när hon också fick en ballong!
Matchade även ballongen, gjorde hon...