Snödreads, elva falukorvsskivor och mallig liten Flora...

Godkväll!

En jättefin snögubbe stod på Bellevue-tomten, redan på förmiddagen...

När man hade gnuggat sömnen ur ögonen och tassat upp på vingliga morgonben, igår morse, blev man alldeles tossig och salig och kände hur det stora julsuget, tog tag i en. Villa bara rusa upp på vinden på lätta julben, och hämta ljusstakar, glitter och kulörta julgranskulor, i stora jullådan. 

Stoora dasslock singlade ner, precis som i en Bing Crosby-film. Gick och nynnade på "Nej, se det snöar", hela långa morgonen och barnen blev alldeles tokglada och lyckliga och sprang upp på vinden, på lätta snöflingeben, och rafsade fram förra årets overaller, för här skulle det minsann ut och lekas och göras både snögubbar, snögrottor och snölyktor. Och åka pulka i lilla backen.

Filippa, som man för det mesta får sparka ut och som knappt vill gå ut annars och som oftast bara vill vara inne och mysa och som är familjens inneråtta, kastade sig ut på morgonkvisten, med liv och lust, och gjorde snöänglar för glatta livet och gick runt med snösläden i oändliga cirklar och snurrade runt och sprätte i snön och bara njöt. Timme ut och timme in. Upprymd av snö.

Hon kom dock lydigt in när det vankades lunch och smällde i sig skruvmakaroner med massor med ketchup och slukade elva falukorvsskivor på raken. Man blir hungrig av snö, det vet ju alla. Sedan tog hon nya torra vantar och extra långkalsonger och en tjock stickad tröja, i vackert 70-talsmönster, och for ut igen och var munter och vi såg inte röken av henne, förrän det började bli mörkt. Då först kom hon in. Blöt och hjärtat fullt med snöglädje.

Det är något alldeles speciellt med den första snön.

Man blir alldeles tossig, salig och lycklig.

Upprymd av snö.

Liten som stor.

Kram

Här är de duktiga snögubbebyggarna...
Nej, Filippa har inte skaffat dreads, hon är bara snötovig...
Sensmoral: Släpp aldrig ut en unge med en meter hår, när det vankas snölek en hel dag. Blir så mycket efterarbete då...

så fin med kvast och morot och allt!

Trappen fick sig ett litet snötäcke...

och snöflingorna lade sig också bekvämt tillrätta på min fina krans, som jag fått av snälla Linda.
Årstidens bästa

Snö överallt...

och det såg himlans trevligt ut  och mina löv, som jag nojat över, var hux flux borttrollade...

under snöklädda träd.

Utsikt från övervåningen...

Här ska minsann lekas...

- Ser du våra fina snöänglar, mamma?

Mallig liten Flora...

kom på igår att man kunde resa sig i sängen...
Vilken lycka!

Prinsesslockar, terapi och bergskedjor av löv...

God eftermiddag!

Ja, då har det äntligen räfsats frasiga löv, på Bellevue. Det var inte en dag för tidigt, kan jag säga. Riktigt kallt höstväder har vi också haft, men vad spelar det för roll när solen stått högt i skyn och slösat med sina strålar hela helgen. Vi har ätit smaskig äppelkaka och hängt hos barnens mormor och morfar och vi har räfsat ihop långa, höga bergskedjor av löv, så vi hade både Anderna, Pyrinéerna och Uralbergen på baksidan.

Sedan har det hoppats i bergskedjorna, så löven har yrt vida omkring.

Alltså, jag blir helt knäpp när jag ska kratta löv. På riktigt. Allvarligt. Helt knäpp. Jag räfsar och krattar med en sådan frenesi och glöd, så jag fullkomligt kammar hela gräsmattan och inte det minsta, lilla löv får vara kvar. Jag varken ser eller hör, utan är helt inne i detta viktiga uppdrag och inre kall. Jag vet ju så väl, innerst inne, att de små maskarna ska ha några löv att dra ner i jorden och ha att smaska och knapra på, när det kommer sämre och svårare tider.

Men, jag kan inte förstå att jag har såå svårt för det. Det stör mitt ordningssinne på något vis, att det ligger löv här och där och huller om buller. Jag tror att det kanske beror på att det oftast är kaos överallt annars, så kanske jag åtminstone kan bringa ordning i denna villervalla och åtminstone ha lite kontroll och makt över dessa små gula löv. Så känns det lite bättre. Inombords, i det stökiga sexbarnsmammahjärtat.

Det är nästan samma fenomen, som när huset är bombat och man vadar fram i grejer upp till knäna. Så ser man på den där lilla byrån. Där det är ordning och reda. Där det ligger en liten duk, ett litet fint stilleben. Inga borstar, räkningar, kvitton eller nycklar. Det är rent och fint och ordning. Man andas in och fångar upp kraften. Så orkar man vada en stund till. I virrvarret.

Så länge det ligger hav av löv överallt så går det hur bra som helst. Då njuter jag bara av denna härlighet som ligger som en enorm, skimrande skattkammare på gräsmattan. Det är när jag väl börjat, som hornen växer ut och jag blir helt galen och rabiat. Som en besatt börjar jag jaga dessa små oskyldiga löv med den röda plastkrattan och ska till varje pris ha bort varendaste ett.

Då är jag ändå inte en speciellt pedant person. Den ekvationen går ju liksom inte riktigt ihop med 150 ungar. Men, skam den som ger sig. Krattdag nummer två, hade jag i alla fall botat och terapiat mig själv, kan kanske bero på att jag insåg att det liksom var ett mission impossible, så gräsmattan var alldeles prickig av stora gula, orangea lönnlöv och jag var så nöjd med denna nya goda, givmilda, generösa, supersnälla, schyssta, hyggliga, bussiga, gästfria, hjälpsamma, älskvärda, frikostliga, vänliga och pånyttfödda person.

Okej. Där kanske jag överdrev.

Lite.

 Men, kanske kommer man till himlen i alla fall...

Denna otroligt godhjärtade och varma människa.

Maskarnas bästa vän.


Kram

Frida, som är familjens frisör, gjorde riktiga prinsesskruvar i Fannys hår! Det var jättelätt och helt utan varma locktänger, som annars fräser och bränner i det stackars, skrämda håret.
Fick tipset på den fina bloggen Lilla kråkslottet. Det finns massor med videos på Youtube som visar hur  man gör.

Här ska minsann krattas och göras stora lövhögar...

De kämpade på riktigt bra, Fanny och Felicia!

Hurra för hösten! För alla vackra löv, för solen, för alla färger...

Man riktigt ser hur de torra. lätta löven krasar och sprakar...
Perfekt för lövsäfsande föräldrar och barn!

Vad ska jag göra resten av mitt liv...

Godkväll!

Har tänkt att under den här barnledigheten så ska jag verkligen ta mig en funderare på vad jag vill göra resten av mitt liv...

Känner att det skulle vara kul med något nytt, nya utmaningar.

Ny inspiration.

Har ju haft flera perioder i mitt liv, då jag känt samma sak.

Precis som alla andra har. Då och då.

Vi får se.

Eller nåt.

Kram

Precis som i "Morrhår och Ärtor"....

Godmorgon!

En liten buskorv, det är vad det är...

Alltså, jag kan inte förstå hur det kan bli så här... Igår morse var alla småtjejerna lediga från skolan och dagis och vi skulle skynda iväg till Alfaskolans loppis, där Fridas klass sålde grejer. Direkt efter det skulle vi till en spännande lekpark och ha med oss god matsäck och träffa roliga lekkompisar. 

Men, man vet inte om man ska skratta eller gråta, för när vi har sådär superduperbråttom, så blir det alltid världens kaos här hemma. Och då menar jag KAOS! Dessutom är jag typ, värst. VÄRST!

Frida skulle ha med loppisgrejer. Rusade ut i garaget. Svinkallt ute. Fick springa in igen och sätta på mig mera kläder. Hittade lite porslin och lämpliga loppissaker. Måste prismärkas också. Vem har ätit upp tejpen? Oj, tuschpennan funkade inte. Var torr. Får hämta ny. Sitter på huk och klipper prislappar på iskall garageuppfart. Glömde jag tejpen? Får springa in igen. Hittar tejpen efter en stund. Varför gjorde jag inte detta igår? Loppispåsen blir tung och Frida måste ha skjuts till skolan. Får hoppa in i bilen i pyjamas och köra henne. Väl framme går loppispåsen sönder. Men mamman, som har pyjamas på sig, vill inte hjälpa till att bära och gå över skolgården och skämma ut sig. Och dottern. Trixar lite och lyfter lite på några torrsopor som ska till sopstation, när hon får tid, och hittar en rosa liten ryggsäck, med gammal matsäck i. Tömmer den och fyller med loppisporslin. Fort hem nu. Klockan tickar.

Väl hemma börjar det bli bråttom. 

Jag tar en tröja underst i en stor travad hög i garderoben. Oj då. Hela högen ramlade ut. Okej, får ta det sen. Hinner inte nu. Bråttom, bråttom. Stress och jäkt. Skulle gått upp tidigare. Varför gick jag inte upp tidigare?

Vid frukostbordet drog Flora ner Felicias flingtallrik i golvet. Den lilla korven har plötsligen fått lika långa armar som Elastaflickan och hon kan sträcka ut dem hur långt som helst, verkar det som. Som tur var hade inte liten Flislisa hunnit hälla i mjölken ännu, men heela golvet var täckt med små crunchiga cornflakes med chokladbitar. Flora såg nöjd ut. Fick lov att låtsasbita henne i armen, då hon var så sööt och såg så oskyldig ut, och pussa henne på den lilla munnen. Hon jollrade glatt. Klockan rusade. Var bara att ta Floriskorven under armen, som fäktade och slingrade sig som en orm och byta blöja med ena handen och försöka klä henne med flera lager med kärleksfullt hemstickade tröjor, koftor och sockor, med den andra. Måste bara pussa på lilla kinden också. Krängde på korven en för liten overall, medan hon protesterade i högan sky. Var är nappen nu då? Vem äter nappar i det här huset? Där, under täcket. I med ljuddämparen och tjoff, lägga den ordentligt stretande, inpackade lilla korven på golvet, på fällen. Har hon växt? När gjorde hon det? Vad lång mammas lilla Floris har blivit. Puss på pannan.

 - Snälla ligg still nu. Bara en liten stund.

Men vad nu? Liten Floriskorv var inte alls nöjd med detta arrangemang, ålade sig runt blixtsnabbt och försvann runt hörnet.

 - Men, hallå! Kan nån hålla kolla på Flora! Snälla!

-HAR NI ÄTIT FRUKOST!!!! Det hade ingen. Meen, heeerreguud, vad klockan går fort när man har bråttom. Snabbt fram med kastrull, koka choklad, snabbare än blixten. Fram med olika termosar. - Men, vad är det häääär? Varför passar aldrig de där korkarna i termosarna man har plockat fram. In och byta termosar. Prova igen. Puh, äntligen. Oj, chokladen kokar nästan över. Vi måste ha smörgåsar också. Snabbt skära sju skivor. Räcker det? Får räcka. Vad jobbigt att trampa på chrunchiga cornflakes hela tiden. Måste byta strumpor. Hittar inga nya. Får duga ändå. Vem i hela friden äter strumpor i det här huset?

- HÅLLER NÅN KOLL PÅ FLORISEN? - Varför har hon björklöv i munnen? - Meen, heerreguud, varför är det löv överallt? Var kommer de ifrån? Måste dammsuga. Hinner inte nu. Sen. 

Snabbt breda på smör, lägga på skinka. Eller ska jag ta prickig korv? Var är smörgåslådan? Varför är den alltid försvunnen, när man verkligen behöver den. Hittar den. Är något smuts i botten på den. Får lägga den i diskmaskinen. Rafsar fram en plastpåse, pular ner alla mackorna där. Ser inte så trevligt ut. Får duga. River åt mig termosarna. Är det inte väldigt varmt härinne?

-VAA, HAR NI INTE SATT PÅ ER UNDERSTÄLL ÄNNU??? 

Rusar fram till termometern. 4 minus. Brrr. Tjejerna, som är segare än segast, speciellt när man har bråttom, börjar riva fram underställ. De blir plötsligt jätteduktiga, och börjar klä sig och tar två underställ var, men lådorna på byrån hänger på trekvart och en sisådär 25 underställ hänger utanför och ligger på golvet. Okej, får ta det sen. 

- SKYNDA ER! Snälla, söta barn.

Jaga Floriskorv. Var är hon nu då? Pussar på pannan. Hon ser trött ut. Ut i pannrummet, köra ut vagnen. Måste nog ha flera filtar. Hämtar mera filtar. Varför är det torkad lera på hela hallgolvet? 

- Snälla, gå inte in med era leriga stövlar. Okej, får ta det sen.

- SKYNDA ER! Snälla, söta barn. - Var är mina nycklar? Plånbok? Måste ju ha pengar med oss, också.

- Där ligger dina utebyxor, Felicia. Ta de här vantarna istället. Inte avklippta torgvantar. I och för sig fina, med silvertrådar. Men, inte bra när det är 4 minus. Blir så kallt om fingertopparna då. Har du hittat en varm mössa? Bra. Duktig du är.

Stoppar ner liten korv i vagnen som somnar på fem röda. Det är ansträngande att åla runt sig i hela huset, i en för trång overall och äta torra björklöv.

När vi äntligen är ute på gatan och det springer isbjörnar runt öronen och det biter i kinderna, tänker jag... Heerrreguud, det är precis som den där filmen. När Håna är hembjuden till Boel Bengtsson och lyckas riva hela vardagsrummet med gardinstång och allt, på bara några minuter.

Precis så är jag. När det är bråttom. 

Precis som i "Morrhår och Ärtor".

Kram

Älskad dotter hemma igen. Nu har alla tjejerna höstlov.
 Härligt med sovmorgnar, äta frukost ihop och bara hänga och ta det lugnt.

Fick goda äpplen av min mamma! Blir nog en liten paj i helgen...
Fast måste nog räfsa lite löv också. Nu är de i alla fall lätta, torra och krispiga.
Nu, när det är bitande oktobervindar...

Snöstorm i oktober...

Godmorgon!

Man får ju hoppas att det inte är mitt fel att det helt plötsligt, från ingenstans, svepte in en mindre snöstorm över vår lilla stad, igår kväll. Eftersom jag högfärdigt skrev, för bara tre dagar sedan, att nu kunde det minsann singla ner snöflingor stora som dasslock och att kylan var välkommen, mer eller mindre, då jag äntligen hade fått in mina pellisar. Jag kanske inte menade det bokstavligt...

Precis när vi skulle går ner på stan igår, och besöka den traditionella "Spöknatta", så blåste det upp isande vindar och virvlade i skyn. Det dånade och yrde löv och snöflingor omvartannat i luften och vi sprang häpna in och satte på oss varma mössor och stickade halsdukar och tittade förundrade upp på den svarta kvällshimlen, som var prickig av ostyrig snö. Huttrande och kisande, för att inte få skarpa hårda snöflingor i ögonen, promenerade vi i rask takt ner på stan och höll nästan på att blåsa bort på kuppen. Och frysa ihjäl.

Snöstorm i oktober.

Är inte det lite tidigt...

Kram

Läskiga tjejerna hade Halloweendisco igår, både på dagis och i skolan, och gjorde allt för att se lite skrämmande ut...
Jajamen, den uppmärksamme kanske ser en liten röd kärlekspelargon, som ensamt tittar upp under margueriten.
Kan upplysa om att hela krukan, bums åkte in efter att den var täckt med snö!
Det var i alla fall den sista pellisen... Puh!

Brrrr.... vad kallt det var, när vi gick ner på stan på kvällen, för att möta spöken, häxor och vampyrer...
Snön yrde och kylan var iskall!

Tur det gick att värma sig lite inne på leksaksaffären.
Tjejerna spanade in allt spännande, som de fick önska sig av Tomten...

Min kära vän, tvättstugan...

Godmorgon!

Hur många timmar har inte vi spenderat ihop? Hur många tvättar har inte tvättats härinne? Hur många tvättar har vi inte hängt? Hur många kilometer med strykberg har inte strukits? 

Vi får försöka ha det så mysigt och trevligt, som det bara går.

När vi ändå hänger ihop så mycket.

Många timmar har det blivit.

Många timmar ska det bli.

Kram

Ett litet skåp, där jag har diverse nödvändiga saker som schampoo, inpackningar och solkrämer...

En liten tvättpåse och en bonad...

Mitt tvättstugefönster.... Ser ni alla miljarders löv?

Lite grodperspektiv...

Visst är det vackert med löv? Fast snart måste det krattas...

Gamla tvättbrädor som samsas i fönstret...

och gamla dockstrykjärn...
Har även andra gamla järnstrykjärn. Det är vackert med strykjärn!

Allrakäraste Syster...

God förmiddag!

När jag var liten så älskade jag en bok, som jag säkert läst tusen gånger, som Astrid Lindgren skrivit. Den heter "Allrakäraste Syster". Jag tyckte det var så vackert att "Allrakäraste" var ihopskrivet till ett ord. Det blir liksom en annan betoning då.

Den handlade om en flicka som hade en hemlig tvillingsyster som hette Ylva-li. Jag tyckte Ylva-li, var ett sånt vackert namn. Ylva-li var drottning i Gyllene Salen och man fick krypa ner under rosenbusken, Salikon, för att komma dit. De red på sina hästar, Guldfot och Silverfot genom den Stora Hemska Skogen till Den vackraste Dalen i Världen, där De Snälla bodde som bjöd på kakor och karameller från den stora spisen, mitt ute på ängen. Där blommorna sjöng, träden spelade och bäcken nynnade en melodi. Där de lekte med sina vita kaniner och hundarna, Ruff och Duff.

Åh, vad jag älskade den sagan och drömde mig bort till Den Vackraste Dalen i Världen...

Det är fint med systerskap. Jag har ingen syster.

Men jag har en bror.

Som är världens finaste.

Kram

Kärlek...

Frida och liten Flora, när sommaren var som allra finast...

och solen sken och humlorna surrade...

Den bästa boken, när jag var liten...

Galet gott...

Filippa visar stolt upp en lerklump från hålet där trädet ska sitta...

Godkväll!

Ett ton har lyfts bort från axlarna... Det känns så himla skönt att alla träd, buskar och rosor nu äntligen är nedgrävna. Nu kan det signa ner tunga, stora snöflingor som dasslock, oktoberkylan kan komma på besök och göra rimfrostrosor på glasverandan, utan att jag får ont i magen. 

Nu kan den kulna hösten komma på riktigt, för jag har äntligen fått in alla pellisar också, sånär på en 2-3 stycken som vackert får vänta tills i morgon.

Bästa Peter och Maria kom hit på sena eftermiddagen och de har hjälpt oss att placera ut och gräva ner alla växter. Det var gjort i ett huj, när man var många, och det finns inte ord vilken lättnad det är...

Felicia kom nyss fram till mig och bjöd mig på rökt skinka, som deras morfar kom över med igår kväll.

- Mamma, du måste smaka, det är galet gott!

Kan inte annat än att hålla med.

Galet gott!

Kram

Felicia och Fanny var också med på ett hörn och ville hjälpa till...

sedan måste man ju ha en saft- och bullpaus...

för man blir ju galet sugen på fika...

när man håller på med hårt trädgårdsarbete!

Vara glad för det lilla...

Godkväll!

Hopplösa jag har fortfarande pelargoner ute och får lite ont i magen när N säger att det ska bli kallt i natt. Känner ingen större ork heller att gå ut i kyliga kvällsmörket, insvept i bara morgonrock. Nej, jag håller tummarna en natt till, så tar jag in dem i morgon. Får be till högre makter att de klarar sig...

Förstår liksom inte, helt plötsligt är det så fasligt mörkt därute... Har alltid så många planer på morgonen och hinner man hälften så får man väl vara glad. Måste nog släppa lite på pretentionerna, för det blir ju bara en evig stress hela tiden. Man får vara glad varje dag, ifall man hunnit göra något av det man har tänkt.

Man får helt enkelt vara glad för det lilla.

Och vara nöjd med det.

Kram

Bästa Filippa och Felicia!
Bilden är tagen för ca två veckor sedan, när det bara var liite löv som hade singlat ner.
Nu är det mycket, kan jag säga.... Fast ganska vackert!
Jag gillar löv!

Liten busa...

som också gillar löööv!

Liten Floriskorv på rymmen...

Godkväll!

Åh, vad vi har jagat en liten Floriskorv i helgen. Swisch, säger det bara, så är hon försvunnen. Felicia hittade henne bakom soffan, med ett fikusblad i munnen. Pappan satt i soffan och sörplade morgonkaffe och swosch, så var liten Flora borta. Kråkungen var hux flux i hallen och på väg till de spännande systrarnas rum. Den lilla kålmasken är numera mera lik en liten krabba, snabb och lätt far hon fram så det vajar i lilla, mjuka håret och hennes höksyn får syn på små smulor, långt, långt bort. Typ en 2-3 meter bort sådär. Inte den minsta, lilla mikroskopiska smula går fri.

Har i alla fall också fått krama om vårt stora hjärta, i helgen. Så härligt när hon är hemma. Varit en snabbsväng på loppis, varit på stråkkonsert i Skinnskatteberg där Fanny, Filippa och Felicia spelade fiol och var så duktiga. Stolt mamma satt på första parkett och klappade händerna. 

På lördagskvällen fick vi supergod mat hos Peter och Maria, på Lövparken, och det sprakade hemtrevligt i vedspisen när vi kom. Mysigt att få lite skratt i kroppen och god mat i magen. Gamla minnen berättades och funderingar inför framtiden diskuterades. Timmarna går fort när man har roligt. Plötsligt var det ruggig oktobermidnatt och dags att kramas adjö.

Var med småtjejerna till kyrkan idag och vi åt smaskig äppelkaka och vaniljsås, efteråt på Lindgården.

Hem med småtjejerna och vi lagade god fläskfilégryta till lunch. Sedan var det dags att krama och pussa Fideli hej då. Frida var så duktig och ställde sig och gjorde en hel hög med pannkakor, när det började skymma ute. Så det blev pannkakor, grädde och blåbärssylt till kvällsmat.

Är fortfarande lite upprymd av teaterföreställningen i fredags. Fick inte den vackra sången ur huvudet.

Den har gnolat hela helgen därinne. Hittade en version med Abba-Frida från 1970. Fast den med Karin Juel, från 1949 är bäst. Fast den finns bara på Spotify.

Varsågoda: "Att älska i vårens tid"

Pappan skjutsade Fideli till Norrköping.

Trött pappa, med Fidelisaknad, kom precis hem.

Trött pappa, somnade just i soffan.

Kram

Liten buskorv på väg...

- Kom du på mig, mamma...

Alla barnen var så duktiga och fick högljudda applåder!

Stor koncentration...

Har numera stans finaste disktrasa, isskrapa och ett vackert litet kort med kloka ord...
En liten present från finaste Maria, från deras mysiga butik,
Lövparkens Trädgård.